Under ytan!

Idag kavlas nyheten om Whitney Houstons död ut och genast så börjar spekulationerna om huruvida hon tagit sitt eget liv eller om det var ett misstag. Var hon verkligen lycklig eller var hon verkligen sååå olycklig?

Vi människor har en tendens att TRO att vi vet så mycket om andra människors liv. Ändå vet vi ingenting mer än just de stunder vi är tillsammans. Någonting annat kan vi inte veta, bara gissa eller anta.

Ingen VET vad som händer innanför andra människors väggar, ingen vet vad som rör sig där under människors yta, i djupet av var och en. Så vi kan aldrig döma andra, varken åt det ena eller det andra hållet. Vi vet inte varför människor gör som de gör, vi kan bara gissa. Det enda vi kan veta är att det helt garanterat finns en orsak!

Lika lite som vi kan döma andra, lika mycket borde vi också tillåta människor att förändras/utvecklas. Vi förändras ju hela tiden, hela livet förändras, det är ju själva livsprocessen. Så varför är det så svårt att se eller tillåta att människor förändras och utvecklas?

Kanske det gamla faktumet att det invanda är tryggt för det känner vi till, vi vet hur vi ska agera. När något eller någon förändras så måste vi också förändras, dvs våra invanda tankar om det/dem och det kräver ju en del aktivt engagemang och öppet sinne.

Vi kan alla göra världen lite bättre att leva i!
Börja med att inte döma andra OCH stödj människor i sin utveckling!