EFTER att något hemskt har hänt så är ju faktiskt händelsen redan passerad. Men i våra hjärnor lever de ofta kvar. Allt handlar om HUR vi hanterar det vi är med om. Vill vi fortsätta leva med det, eller bestämmer vi oss för att det inte ska få påverka resten av våra liv?

Det finns människor som upplever de mest fasansfulla saker, (krig, förnedring, misshandel, svält, psykisk tortyr, dödlig sjukdom osv)  men som ändå brinner av livsgnista och glädje.
Så finns det de människorna som har varit med om "vanliga" problem (föräldrars eller egen skilsmässa, dålig ekonomi, arbetslöshet osv) men som förstorat upp det till något oigenkännligt.

 Många klagar på sin barndom fast att de haft föräldrar som varken slagits, missbrukat eller på annat sätt misskött sig och sin familj. Där föräldrarna har varit hyggliga skötsamma människor. Medans andra som verkligen har haft en svår barndom ändå älskar sina föräldrar. Hur kan det bli så? 

Jag hade en väninna som under 15 års tid hela tiden sa att hon ville må bättre, hon ville vara gladare osv osv. Läkare gav henne mediciner, lyckopiller osv - ingen verkan. Hon gick till alternativ-medicinare - ingen verkan. Hon fick hundratals timmar av samtal om alla sina gamla och pågående problem och massvis med "verktyg" för att kunna må bättre. Men hon var lika negativ vad som än hände.

Jag konstaterade så småningom att hon verkligen inte VILLE må bättre. Hon ville vara OFFER för hela världens eländen. För så länge man är offer så kan ju ingen ställa krav, ingen kan bråka och vara elak mot någon som redan är liten och värnlös. Dessa offer gör andra människor till omedvetna offer.
Och det finns massor av självskapta offer i vår värld, som på så sätt stjäl andras tid och energi.

Om det inte handlar om en kemisk obalans, medfödda anlag eller stort trauma så skulle jag säga att det är bortskämdhet och egoism som skapar offer. DET är något vi kan förhindra genom att helt enkelt inte spela med, utan istället visa på hur mycket det finns att vara tacksamma för. På så sätt kan vi ta hand om de som verkligen ÄR offer och som behöver hjälp av olika slag.

Jag säger ofta att jag har det så bra! Önskar fler kunde komma till insikt om det. Så kan vi tillsammans hjälpa dem som verkligen behöver hjälp!

Tillsammans kan vi skapa en bättre värld att leva i!

Oljemålningar på pannå

27 x 35 cm

500:- plus frakt 

500:- pf 

550:- pf

550:- pf

550:- pf

450:- pf

Acrylic on canvas

50 x 60 cm

You can change the direction of your life at any time!
Life begins anew every single minute"

Ett barn föds!
Ren från erfarenheter, sorger, bekymmer, förnuft, inlärda kunskaper osv.
Det enda som existerar är överlevnadsbehoven såsom ex mat, sömn och kärlek!

Tiden går och föräldrar, skola, släkt, vänner mfl formar efter bästa förmåga så sakta denna mjuka massa som kallas människa. Personligheten bakas ihop med allt annat som formar slutprodukten, dvs den människa som går ut i livet för att på egen hand leva sitt liv.

Ibland blir resultatet alldeles ypperligt bra. Både den nya människan och de runt om trivs med formandet. Men ibland så blir det fel. Den nya människan trivs inte med sig själv, vet inte vem hon/han är osv. Ibland vet man inte vem man är förrän sent i livet, ibland har man inte ens funderat över om man trivs med sig själv.

Många gånger kan olika sorters kriser utlösa ett sökande efter vem man egentligen är. Så var det för mig. Mitt liv krackelerade ända in i grundvalarna. Jag fick steg för steg bygga upp mig själv, min självbild och mitt liv. Alla gamla sanningar rannsakades, alla gamla åsikter, känslor och beteenden.

Nu 8 år senare vet jag vem jag är! Jag har funnit en trygghet i mig själv, jag vet vad jag vill och kanske framför allt vad jag INTE vill. Jag mår bra med den jag är NU!

Problemet är att andra kanske inte hängt med i min förändring. Allra värst är det för dem som känt mig sedan barnsben men som sällan träffar mig - de har fortfarande bilden av den jag VAR! Och det största problemet i det är att jag inte tillåts ha förändrats.

VARFÖR kan man inte ge människor chansen att förändras? Varför är vi benägna att bara se "dåliga" förändringar, men inte de som är bra. Varför får inte människor vi känt länge växa och utvecklas?
Visst finns det undantag, men de är ytterst få.

Kanske är alla typer av förändringar skrämmande? Kanske blir vi osäkra av förändringar och klamrar oss fast vid det gamla för att känna någon slags trygghet? Kanske mår vi dåligt när vår egen värld förändras utan att vi får vara med och påverka?

Så vad gör man då? Överger sitt nya liv, sitt egentliga jag.... eller överger man dem som inte vill acceptera det som hänt?

Kanske det är så att allt har sin tid!? Kanske är det så även med väldigt gamla relationer att de måste få stå tillbaka för det man upptäckt att man egentligen mår bra av? Men det känns tungt att behöva välja, men kanske man måste välja bort gammalt för att ge plats för nytt.
Jag väljer att vara sann mot mig själv!

Med lite mer förståelse mellan oss människor så kan världen bli en bättre plats att leva i!

 

Now at its new owner in the United States of America

Det enda du kan göra för en annan människa 

är att hjälpa den människan att hjälpa sig själv!

Står du alltid för vad du säger om andra människor?

När någon talar illa om andra människor till dig, så vet du i samma stund att nästa gång kan det handla om dig själv!

Kanske var det denna känsla som gjorde mig så illa till mods! När jag under flera dagar tillsammans med en släkting fick höra det ena efter det andra om den ena och den tredje. Egentligen var alla andra idioter på ett eller annat sätt.

Så är det ju naturligtvis inte! Men jag frågade mig varför denna människa måste göra så här och alltid har gjort. Jag vet att jag själv också varit föremål för baktalande av denna, trots att vi har många fina gemensamma nämnare bakåt i tiden.

När människor baktalar andra så brukar det vara av två skäl. Antingen så tror de sig bli större genom att göra andra mindre. Eller så vill de bilda en slags allians/pakt med den de samtalar med. I båda fallen handlar det om människor med låg självkänsla.

Jag har dock genom livets hårda skola lärt mig att sära på allmänt "skitsnack" och på fakta.
Om jag talar om en människas dåliga sidor så är det alltid något jag kan stå för och mitt syfte måste alltid vara att försöka hjälpa den människan på något sätt.

Jag brukar tänka att om de på andra sidan hör mig så ska de veta att det är så här jag upplever det hela och att om jag behöver konfrontera människan det handlar om så kommer jag stå för det jag tycker och känner.

Man behöver inte alltid slänga saker i ansiktet på människor som dessutom kan såra. Men om jag får en direkt fråga så måste jag svara enligt sanningen i mitt hjärta. Och sanningen i mitt hjärta vet att allting har en orsak. Även de som gör andra illa har en orsak till sitt handlande.

Det betyder inte att man ska acceptera beteendet, men man ska veta att det alltid finns en grund, en orsak till det. På något sätt så är det lättare att leva om man tänker så. I alla fall för mig.

Men om vi stärker varandra så att dålig självkänsla dör ut så behövs inte maktmätningar längre.
Tillsammans kan vi göra världen till en bättre plats att leva i!

Livet ÄR skört!

Jag tänker på människor som fått besked om cancer eller annan livshotande sjukdom. De vet inte hur det kommer gå, det vet bara att det finns en risk att deras liv förkortas.

Enligt statistiken så förkortas livet även för MS patienter, med sju år. Inte pga av själva MSn, men av komplikationer till den... ex lunginflammation. Detta säger statisitken, men ingen vet hur det blir för just mig. Lever jag längre eller kortare?

"Vanliga" människor.... som inte har någon allvarlig sjukdom tänker sällan på livets skörhet. De är upptagna av livet, av planer och av en massa små och stora bekymmer.

Men faktum är att ingen har en garanti för att livet ska fortsätta så som det normalt gör. Man kan bli påkörd, man kan få en tegelpanna i huvudet eller ett träd som faller över en osv osv. Tänker inte dra upp en massa exempel för jag tror ni förstår vad jag menar. Livet ÄR skört!!!

Vad är då fördelen med att få ett besked om att livet kan bli kortare än man tänkt sig? Jo man kan vakna upp så att man kan ta vara på livet in i minsta detalj. Man kanske inte tar de små problemen lika hårt, man är mer förnöjsam över det lilla i vardagen, man gör planer för framtiden men lever mer i nuet än om man inte fått denna väckarklocka.

Kanske vi lever MER än andra just pga att vi inte vet vad som finns där bakom molnen. Är det sol eller är det regn? Det enda vi vet är att vi har en sak gemensamt, det kommer ta slut för oss alla detta jordeliv, skillnaden är bara när.

MEN.... tillsammans kan vi göra världen till en bättre plats att leva i, av den tid vi har!

There is no key to happiness

The door is always open

(Mother Teresa)

Law of attraction!

Har funderat mycket de senaste dagarna på vad jag vill göra av resten av mitt liv, vad jag har och vad jag vill ha.
Jag har funderat på varför fattiga människor fortsätter att vara fattiga, varför vissa människor överöses med pengar utan att de anstränger sig. Ödets lott???

Läste om en hemlös man som bara väntade på döden. Så kom där plötsligt en kvinna och körde på honom. Hon drog in honom i bilen och körde till sjukhuset. Hon skällde på honom för att han låg där och hade gett upp. Sedan kom hon till honom varje dag på sjukhuset och mannen fick plötsligt livslust igen.
Nu är de gifta och han har ett jobb, ingen skulle tro att han varit där han var.
Men VAD var det som fick honom att ändra sig? Jo han sa att han plötsligt "vaknade upp"! Han ville ha ett riktigt liv igen... och så blev det!

Lagen om attraktionskraft!

Så om jag VILL ändra mitt liv då kommer jag att ändra mitt liv.
Då är frågan... om jag inte vill ha MS/vara sjuk så ska jag alltså tänka att jag är frisk och så blir jag det?! Om jag vill ha mer pengar så ska jag inte tänka att jag inte har dem, utan jag ska tänka ATT jag redan har pengar. Vill jag ha kärlek i mitt liv så ska jag tänka att jag redan har det osv osv.
Stora saker!

Men vad har man att förlora? Inget! Denna tankevurpa är alldeles gratis och det finns inga kända negativa biverkningar... som det så vackert heter. Så från och med nu så ska jag fokusera rätt så att jag drar till mig det som jag vill ha i mitt liv. Så får vi se vad som händer! Positiva vibbar som sprids runt mig och till andra.


Tillsammans kan vi göra världen till en bättre plats att leva i!

For my new exhibition/ för min nya utställning 

in/i Vallentuna 13-14  april

Acrylic on canvas 50 x 70 cm

Freaking out!

Så här känns min MS-hjärna när den överbelastas av koncentration!

Hur roliga omständigheterna än ser ut så orkar jag emellanåt inte med vissa saker som exempelvis ständiga ljud. Timmar av musik, biltrafik, TV, affärer, när folk pratar, och allra helst när det pratas i mun på varandra och det är flera konversationer på en gång... då flippar jag! Jag tappar det jag vill säga och flika in. Jag måste koncentrera mig så totalt så hjärnan liksom klappar igen emellanåt. Upplevde detta nyligen då jag dessutom var tvungen att prata och förstå ett annat språk.

Det är så fruktansvärt tråkigt för jag VILL ju vara med... i livet! Och hur säger man att man vill vara med, men ändå behöver gå ifrån? Hur ska jag kunna begära att andra verkligen innerst inne kan förstå en sådan tvetydig sak?

Jag säger bara en sak - du som orkar - LEV livet medan tid ges! Men försök också förstå att andra kanske inte kan.

Tillsammans kan vi göra världen till en bättre plats att leva i!

Hidden

Acrylic on canvas 50 x 60

2.700.- skr plus frakt

Ibland ser vi inte det lilla för det stora!

Och tvärtom!

Vi människor har en tendens att jaga den stora lyckan och de stora händelserna. Vi sätter de stora målen och missar en massa fint på vår väg. Vi ser inte den lilla blomman för det stora berget.

Men ibland gör vi tvärtom, vi ser de små problemen och tappar helheten. Vi ser de små felen och upptäcker inte hur skön hela bilden egentligen är.

Tänk om vi kunde göra tvärtom! Att vi såg de små lyckorna som kantar vår väg men att vi inte såg de små felen.
Då skulle stressen över att finna de stora lyckorna, de stora händelserna övergå i en förnöjsamhet över vad vi faktiskt har runt omkring oss i vårt dagliga liv. Då skulle stressen över att allting inte är perfekt övergå till en förnöjsamhet över allt det som faktiskt är bra.

Om vi lär oss detta själva och hjälper andra att finna denna "gåva", ja då blir världen en bättre plats att leva i!

Golden Glow!

Acrylic on canvas 

A bird in the eye

Acrylic on canvas

Protection

Beskydd

Olja/Akryl 50 x 70

Min Ocean av liv och kärlek!

My Ocean of life and love!

Olja på duk 50 x 70

2.000:- skr plus frakt
kräver viss belysning

New Exhibition!  NY utställning!

Vallentuna 13-14 april.

Mer info kommer senare.

Olja 50 x 70

Skr 3.300:-

(säljs även i E-butiken)

Akryl 50 x 60

Skr 3.000:- plus frakt

De människor som ropar högst om moral och etik
visar ofta mer om sina egna tankar än om andras göranden

Målning med olja på akryl 33 x 24 cm

700:- skr plus frakt

Ljusa berg och mörka dalar

Dagen är ljus, natten är mörk. Sommaren är varm och vintern är kall. Sorg gör ont, skratt gör gott!
Vi behöver kontrasterna i livet för att uppskatta höjdpunkterna. Som någon sa till mig en gång: Skulle man äta Oxfilé varje dag så skulle inte det heller bli gott!

Alla har sina ljusa berg och mörka dalar, ALLA! Jag skulle kunna dra det så långt så jag skulle säga att den som inte erkänner att det finns dalar, den människan lever inte. Den människan har stängt av!

Det viktiga är inte att man har dalar i sitt liv, det viktiga är hur man förhåller sig till dem. Om man kan hitta vägar för att börja klättra igen. Om man hittar krafter att vilja till toppen igen. Eller om man fastnar där och inte ens försöker ta sig därifrån.
Ibland kan det kännas väldigt trögt! Som om man fastnat i kvicksand. Det är då du kan söka kontakt med andra människor som förhoppningsvis kan få dig att se möjligheter igen. Som får dig att sikta på ljuset igen! Eller gör något som du vet att du normalt mår väldigt bra av att göra, som ger dig lust och kraft igen.

Förneka inte dina dalar, lev dem! Men sök sedan vägarna som leder till toppen och upplev vägen dit och njuta av dess frukter. Det är detta som är livet! Berg och dalar!


Och tillsammans kan vi göra världen till en bättre plats att leva i!

Livet är inte dagar som gått,

utan de dagar man minns!

Optimisten ser det ljusa i det mörka

Pessimisten ser det mörka i det ljusa

Vem har roligast på sin väg genom livet?

Olja på pannå 22 x 27 cm, strödd med glitter

600:- skr  plus frakt

"Ljuset i det mörka"

Sorg över mänsklighetens mörker!

Första mars!
Den underbara vårmånaden har kommit. Då det knoppas i våra rabatter, då vägar och trottoarer är fulla med sand, tiden då man kan sitta vid en husvägg och värma sig i vårens första solstrålar. Livet föds på nytt! Tron på livet föds på nytt!

Men just idag så sitter jag här med en sorg över mänskligheten.
En sorg och en slags uppgivenhet över hur människor kan utge sig för att vara goda, ljusa och kärleksfulla mot sin omvärld. Där de å ena sidan sprider kloka, tröstande värmande ord till sina medmänniskor och där de å andra sidan har ett riktigt vidrigt mörker inom sig.
Jag talar om människor som mår bra av tankar på att skada andra människor. De mår bra av de vidrigaste fantasier vanliga människor aldrig ens kan tänka.

Och de går här mitt bland oss!
Vi träffar dem på ICA, vi möter dem i personalmatsalen, vi träffar dem på nätet, vi möter dem i trapphuset eller på gatan där vi bor. Vi hälsar och småpratar och säger att han eller hon är en underbar människa. För det enda vi ser är det goda. Det är ju det enda vi vet något om.

Jag vill inte bli mer misstänksam mot människor än vad jag redan är. Jag vill inte tappa tron på att mänskligheten kan bli god om vi alla hjälps åt. Jag vill tro att även den människan med de vidrigaste av tankar är skadad och kan bli helad med rätt vård.
Men jag inser också att ingen annan än dem själva egentligen kan rädda dem.

Och det enda vi runt omkring kan göra är att skydda och stödja varandra och försöka på alla sätt vi kan, sätta stopp och lägga hinder i vägen för mörka, vidriga handlingar som svärtar ner vårt gemensamma liv här på jorden. Men för det krävs både mod och engagemang. Låt oss hoppas att vi har det när det verkligen gäller!

För tillsammans kan vi göra världen till en bättre plats att leva i!