Trygghet - vad är det?

Skrev i förra inlägget att behovet av trygghet finns över hela världen. Fick reaktioner och har funderat under dagen om vad trygghet egentligen är.

Jag skulle direkt säga att det har med en känsla av säkerhet att göra.
Enligt Mazlows behovstrappa kommer trygghet på trappsteg två. Först kommer ju det basala såsom mat, värme, luft osv.

Men trygghet kommer alltså som nummer två av fem. Intressant!
Hur är det då med trygghet, kan trygghet vara olika saker.... Ja absolut, enligt mitt sätt att se det. Om vi går runt jorden så är nog trygghet väldigt olika saker. En människa som ständigt lever under hot vare sig det är från krig eller vulkanutbrott upplever naturligtvis en större trygghet ex i vårat land. 

Jag skulle säga att trygghet kan utgöras av säkerheten att känna att man har tak över huvudet och mat på bordet.... de där basala behoven alltså.

Men trygghet kan också vara en känsla av att skapa en stabilitet i en värld som inte är det. Vare sig man skapar den tryggheten i sitt hem eller får den via en annan person. Trygghet kan också vara känslan att kunna lita på en annan person.

Men finns det verkligen något som kan vara garanterat förevigt tryggt?

Nej, naturligtvis inte! Ledsen att säga det, men nej!

Ett hem kan brinna ner, en partner kan dö osv.
Så man kan aldrig känna sig trygg då frågar du?

JO! Man kan känna sig trygg - i sig själv!
Det är det enda man vet att man har och när man inte har sig själv... ja då behöver man sig inte heller.

Det är i alla fall för mig en trygghet att tänka att det enda jag vet att jag har är jag själv, så det jag vill ha lägger jag i mig själv - bla trygghet!

Så kontentan måste ju bli - den trygghet du vill ha - skapa den i dig själv!

Men som vanligt - tillsammans kan vi göra världen till en bättre plats att leva i!

Perspektiv!

Tänk att det är så att man måste se motsatsen för att verkligen uppskatta det man har!

Innan min MS så förstod jag inte att uppskatta att varje dag kunna gå själv, sköta sig själv, ta sig ur sängen själv osv osv. Idag är varje moment en glädje!
Jag har blivit så mycket rikare för jag ser alla de där små lyckorna!

Det har varit en period nu där många fått svåra besked. Allvarliga sjukdomar för egen eller näras del, eller andra svåra saker att ta in såsom svek av olika slag ex där människor visar sig vara någon annan än de utgett sig för att vara eller där de lovat något viktigt som sedan inte hållits osv.

Min akupunktör säger att sådana här perioder av mycket mörker, tunga saker beror på det kosmiska.
Jag är nog benägen att hålla med, för nu har det varit en förskräcklig period av mörker för både mig och faktiskt de flesta jag känner.

Kontentan för min del är ändå att ta detta som en lärdom om att jag egentligen har det förskräckligt bra!
Jag har människor omkring mig som bryr sig, de jag inte kan lita på blir avslöjade.
Jag har det jag behöver och behöver inte vara avundsjuk på grannens gröna gräsmatta för den är inte äkta!

Andra människors öden ger en själv perspektiv!
Så ta tillvara det fina du har, det finns där när du bara öppnar ögonen.

Utställning
Ensta gård Täby

13 - 23 oktober 2012

Det är för mig fullkomligt fascinerande hur människor är villiga att riskera fina nära relationer genom att ljuga!
Inte en gång, utan om och om igen, år efter år!

Att upptäcka att någon som dött har ljugit för en kan göra ont. Men att en nära och kär ljuger gör ännu mer ont.

Det allra värsta är väl de människor som TROR att man inte vet sanningen! De ljuger en rätt upp i ansiktet gång på gång på gång och man står där och tänker.... Varför????? Varför får jag inte ditt förtroende, din respekt?

Och de som klankar ner på att andra som ljuger och sedan gör samma sak själva.... hur tänker de? Vad är det som händer i en sådan hjärna?

Är människor så skadade från sitt liv så lögner är enda sättet att klara av det på?
Eller tror de att de skyddar den de ljuger för?


Jag har alltid känt att det är fult att ljuga. Man gör bara inte det!
Så jag har hittat en annan "teknik". Istället för att som det typiska säga att maten är god trots att man faktiskt inte tyckte det, så hittar jag alltid något att berömma... upplägget, fräschheten i maten, råvarorna etc etc. Detta kan man omsätta i vilken situation som helst!

Så jag behöver aldrig ljuga! Jag säger bara det jag står för och utelämnar annat.
Men pressas jag, då är jag ärlig trots att jag vet det kan göra ont.



Det är ju egentligen så enkelt:
Antingen håller man tyst eller så säger man något som man faktiskt ärligt tycker och fakta man kan stå för!


Man behöver inte ljuga!
Så är det!!!!

Inget elakt i mig!

Ibland undrar jag hur världen egentligen är. Är människor så elaka mot varandra att alla dras över en kant, att alla är förtjänta av att misstänkas vara elaka, ha elakt uppsåt osv?

Jag har aldrig trott på elaka gärningar eller hämnd, faktiskt aldrig.
Som barn förstod jag aldrig varför andra var elaka mot varandra och jag förstod definitivt inte varför jag mobbades. Det gjorde ont i mitt hjärta.

På rasterna gick jag upp på ett berg i närheten och bara satt av rasterna där helt enkelt. Berget var min kompis!

Senare i livet då försmådda väninnor hämnades på sina ex eller jag såg annan hämnd eller elaka gärningar så förstod jag att jag inte trodde på själva idéen. Tvärtom så var jag övertygad om att det som skickas ut i medveten elak handling alltid kommer komma tillbaka på ett eller annat sätt.

Visst kan jag efter vissa gränser säga saker som kanske kan göra ont men det är isf alltid med en god tanke bakom. Man har ju ibland vissa beteenden som man inte själv är medveten om. Ibland så kan man behöva påminnas eller uppmärksammas på vilka dessa är och hur de genererar konsekvenser. Och har jag en vän som ställer till det för sig tillräckligt många gånger så kanske jag tar bladet från munnen och berättar. Inte för att vara elak, tvärtom för att hjälpa. Alltid med goda intentioner!

Inte ens den man som jag var fast med i elva grymma dagar då jag bara var 16 år gammal och som hade för avsikt att sälja mig till ett arabland när han var färdig med mig..... inte ens denne man kan jag känna hat till eller önska elakheter mot. För jag VET att han kommer få igen, kanske redan fått det.
Faktum är att denna händelse tvärtom ledde till att jag träffade den man som jag sedan fick min underbara son med.

Så nej jag önskar ingen något ont - INGEN! Har aldrig gjort och kommer aldrig göra därför att jag har en tro, en övertygelse om att universum sköter medvetet elaka gärningar per automatik och att allt kommer igen.


Tillsammans kan vi göra världen vackrare och snällare!