tisdag 21 januari 2014





Vi som lever idag har antingen föräldrar eller mor/farföräldrar som levde i den sanna övertygelsen att det fanns en mörk kraft som straffade dem om de gjorde något fel. Man var rädd och fogade sig för överhögheter som skulle ”veta mer”.

Ju mer man tittar bakåt i historien så ser man hur man utnyttjat människors rädsla i syfte att tillskansa sig egen makt.
I stort sett all religion spelar på människors rädsla att göra fel, till och med tänka fel för då skulle satan eller likvärdig komma och dra ner dem i helvetet den dagen de dog. På så sätt har religionens frontfigurer kunnat manipulera människor att donera pengar, arbeta, leva och älska på speciella sätt. Allt i syfte att hålla människorna i schack.

Idag skrämmer man människor på andra sätt. Det är allt från att utomjordingarna kommer till att miljön är så osund så att vi alla snart kommer dö av endera sjukdom alternativt i ny istid eller syndaflod.

Rädsla är lika stark och viktig som känslan av kärlek. Vi har fått dem båda för att klara livhanken.
Men balans är nyckelordet – eller svenska ordet lagom kommer väl till pass här.

Faktum är att det allra mesta av våra krig, mord, misshandelsfall i världen grundar sig i känslan av att vara rädd. För att bevisa för sig själv att så inte är fallet så har en del människor gått över gränsen och förstört andra människors liv genom att visa sin makt genom div våldshandlingar. Det ger ingen ursäkt för beteendet, men det ger en förklaring.

Men vi ska komma ihåg att det vi ger uppmärksamhet, det får också mer bränsle. Så vill vi ha en god värld så är det det goda vi ska prata om – hoppet, ljuset, kärleken till allt levande osv. Allt annat lämnar vi därhän. För nu är det dags att göra upp med all rädsla som gått i generationer och bli fria från den och därmed ta makten över våra egna liv.



fredag 10 januari 2014



Bland alla fina smycken på
Sågvägen 19 Åkersberga
Åkersberga sten & silver

hänger några av mina tavlor.



söndag 5 januari 2014


Actually - my space!


Flyget från sverige var försenat tre timmar pga dimma i London. Så istället för att komma till NY så blev det en liten tripp till Chicago istället - med den här maskinen!

Hur som helst så var det skönt att ha fått en plats och äntligen kunde komma iväg efter några timmar av väntan på Heathrow.

Vi kliver ombord, slänger upp bagage i hyllan ovanför och den lilla ryggsäcken så gott det går framför fötterna. Vi sitter på de två mittre platserna av fyra och dessa säten bärs nämligen inte upp av mer än fyra stöd så två av stöden kommer just framför fötterna på de två mittre sätena. Lite knepigt då att få plats med både fötterna och packning. Men vi är glada att överhuvudtaget komma iväg!

Så kommer det en stor amerikansk dam och sätter sig bredvid mig. Hon är mycket upprörd över att ha fått byta plats pga en barnfamilj som ville sitta tillsammans.
Efter en liten stund trycker hon undan min fot med sitt bagage så jag får sitta med den i luften. Jag trycker då sakta tillbaka den så att jag får tillbaka mitt fotutrymme.

Plötsligt så vänder hon sig mot mig, tittar på mig och på fotutrymmet och säger:
- Actually, this is my space!

Jag blir lite förvånad över att hon tyckte att hon skulle ha halva mitt fotutrymme och förklarar att man har det utrymmet som är i linje med sin stol oavsett hur stolarna är monterade i golvet.
Damen blir tyst, funderar en stund och drar sedan irriterat undan sin väska från mina fötter.

Detta med "my space" har fått en större innebörd ju mer jag tänker på det.
MY SPACE! - MITT UTRYMME!

Jag tror det är enormt viktigt, iaf emellanåt att vi känner att vi har ett eget utrymme.
Min fd svärfar sa en gång att människan inte var skapt för att bo tätt inpå varandra, att det var detta som var orsaken till så många problem och meningsskiljaktigheter mellan människor.

Själv har jag ju "rymt" ut på landet, för att få lugn och ro. För att kunna andas och få livskvalitet då min MS inte fungerar så bra med många intryck och en stressig miljö.
Så för mig betyder detta med eget utrymme enormt mycket!

Jag behöver också ensamtid, det är också ett sorts eget utrymme. Att få göra saker i min takt, på mitt sätt, när jag vill och kan.
Det är hela hemligheten med att jag numera kan leva ett bättre liv rent socialt. Jag har utrymme att hämta nya krafter.

Så oavsett hur denna kommentar kom till, så har den en väldigt viktig innebörd - vi behöver alla ett eget utrymme. Hur det ser ut och tar sig uttryck är individuellt för varje person. Och om vi kan ge varandra lite utrymme, förstå vikten av det så tror jag vi alla skulle må en hel del bättre.

Så tillåt er ta egen plats! Tillåt er säga:
Actually - this is my space!






lördag 4 januari 2014



Jag gick ut med hunden vid halv sex på kvällen. Det var fullkomligt becksvart ute som vanligt så dags så här års. Så jag tog på mig min pannlampa som jag brukar göra eftersom jag bor så här i skogen utan gatubelysning.

Jag inser strax att jag inte ser mer än ett par meter framför mig eftersom det var så mycket fukt i luften. Jag inser också att i stort sett alla grannarna är borta, med undantag för en äldre kvinna som har dålig hörsel.
Det jag också i denna stund inser är att nästan alla grannar har låtit bli att tända sina utelampor vilket gör min promenad med hunden extremt mörk.

Vad som dock slår mig är något helt underbart! Jag känner inte det minsta obehag. Jag är inte det minsta rädd. Inte för människor, inte för "spöken" och inte ens för rovdjuren som finns här. Jag går där på en öde väg med knappt ledljus i den svartaste av kvällar och det är helt som det ska vara. Jag är trygg i mig själv!

Hur jag kom hit? Jag litar på livet!
Det som ska bli det blir, det jag ska ha det kommer jag att få, jag har allt jag behöver.
Jag litar på livet!