Meningen med livet?

Hösten 2004 upplevde jag en skräckmorgon. Jag kom inte ihåg en massa saker som ex var jag brukade parkera bilen vid jobbet, hur jag använde mitt passerkort, var jag brukade hänga mina ytterkläder, lösenordet till datorn osv osv. 

Jag stängde in mig på mitt rum och bara grät. Efter en och en halv timme kom en kvinna in genom dörren. Hon tittade på mig och sa - Du mår inte bra va?
Kort därefter satt jag i ett rum på akuten. Diagnos - utbrändhet!

Jag protesterade högt. Jag känner mig inte utbränd, jag är inte deppig, jag bara har som en eld i min hjärna. Det känns som en allergi där uppe. Jag fick en klapp på ryggen och ett recept i handen tillsammans med en sjukskrivning och remiss till psyket. (Jag själv tror att det var min MS som började på allvar.)

Hur som helst så tålde jag varken ljud eller ljus och flyttade till landstället för att få total lugn och ro. Där började sedan en process.  Utan jobb, utan sociala kontakter, utan uppgift så funderade jag på om mitt liv var värt att leva? 

Jag gick i tre veckor och funderade på meningen med livet. Efter tre veckor av skrivande, funderande och sökande landade jag i ett svar:
Meningen med livet är att det ska levas!

Det finns ingen annan grundmening!

Däremot så är det ju upp till oss själva att fylla livet med mening, att UPPleva livet inte bara leva det. Att leva det och inte bara existera! När vi nu ändå är här så kan vi lika väl göra något av det.
Men det valet är upp till var och en.

Jag lever efter att livet ska UPPlevas! Inte bara genomlevas. Jag samlar minnen till min minnesbank. 

Vad väljer du?