Regnet rensar luften
likt tårar rensar själen

För att orka med en del bitar i livet så hittar vi på olika strategier.
Jag har själv byggt min överlevnad på att allt är menat. Dvs att det finns en mening i allt, även om man inte kan se den direkt.
Mitt andra "mantra" är att lita på livet. Dvs lita på att det kommer bli som det ska, för det kan inte bli på annat sätt. 

Men visst finns det saker att vara ledsen över... att man inte förstod vad man gjorde när man gjorde det.
Ok, man handlar alltid efter ens bästa förmåga i den aktuella situationen. Men det betyder ju inte att man tycker att allt man gjort var bra.

Man kan plötsligt inse att man lagt ner oändlig energi, oändlig omtanke på en människa som när det väl gäller inte finns för dig på det sätt du trodde var självklart. Ert osynliga avtal visar sig innehålla helt andra ingredienser än man trodde och det känns bara som ett enda stort dolt svek.
Man inser att man inte förstod. Man inser att man levt i en fantasivärld, och det värsta - man kan ha försummat eller rent av gjort andra människor illa i själva processen, även om det var oavsiktligt. Sånt kan göra ont!

Det måste få bli som en sorg då som man får bearbeta enligt alla de steg en sorgeprocess har. Chocken, uppvaknandet, förvirringen, tårarna, ilskan, ånger, apati och ett helt gäng tårar igen.

Precis som regnet rensar luften så rensar tårarna vår själ. Det är ok att känna sorg, det är ok att visa den, ge uttryck för den. Det är till och med viktigt att den finns och inte förträngs. Men lika viktigt är att vi ser det just som en process, det ska finnas ett slut på den och en start på något nytt får chansen.


Vakna upp - släpp ut!
Avslut - släpp!
Och sen... fånga stunden - livet!

Välj friden inom dig!

Många som mått dåligt nu en tid. Många som skrivit till mig om sina livsöden.
All smärta är unik och personlig. Alla känner smärta nån gång, det är ju en del av att vara människa.
Men det är i dessa stunder av smärta som man får påminna sig om att trots allt lita på livet. Att det trots allt hänger på hur man väljer att tänka om sånt som händer.
Man väljer faktiskt lugn, lycka, glädje genom tanken!
Reaktionen kommer som en automatik, men tankarna efter det är något man väljer själv.

Ett trettio år gammalt sår blottades för mig härom dagen. Alla gamla känslor dök upp och jag började må dåligt. Det var själva reaktionen.
Sedan drog jag ett kort för mig själv. Och visst, det handlade om att lita på livet.
Allt som varit har haft en mening. Allt man gjort har man gjort utifrån det man hade att tillgå just då av erfarenheter och insikter. Så jag ändrade mina spontana tankar till att välja tillit, förståelse, acceptans och hopp om framtiden.

En sorg är alltid en sorg. Men man kan välja att separera den från den stund man har i detta nu. Man kan lära sig att den är en del av livet men inte hela livet.

Det enda du vet att du har är detta nu - så välj dina tankar. Välj friden inom dig! <3

Nu har jag öppnat min webbutik A life of lines!

Öppningserbjudande! 

20% rabatt på hela sortimentet när du använder koden
"INTRO ALOL". http://alifeoflines.tictail.com

Gäller till 11 maj 2014 kl 18.00.

Tillåter du dig verkligen att må bra?
Tillåter du dig verkligen att ta emot det goda?

Vi kan inte bara önska med ena halvan och stoppa tanken med den andra. Då når vi aldrig dit!

Många har sedan barnsben lärt sig att de inte är värda att må bra eller ha det bra. Det är liksom inbyggt i sinnet och därmed kroppen.

Men vi kan alla programmera om oss! Det tar tid och energi - ja självklart!

Men vi kan - om vi inte hela tiden sätter små frågetecken i vägen eller låter ens en promille av oss tvivla.

Det är fenomenalt viktigt att vi tror till 100% att vi kan må bra, att vi är värda att må bra, att det är så det egentligen ska vara. Att det är just det där vi ska arbeta bort. Kanske det är vår karma att göra just det?

Vi finns här för att förstå detta själva och sedan föra det budskapet vidare och hjälpa varandra att hela tiden påminna om detta.

Ställ dig nu frågan - tillåter du dig att må bra och ta emot det goda till 100%?

Vi som lever idag har antingen föräldrar eller mor/farföräldrar som levde i den sanna övertygelsen att det fanns en mörk kraft som straffade dem om de gjorde något fel. Man var rädd och fogade sig för överhögheter som skulle ”veta mer”.

Ju mer man tittar bakåt i historien så ser man hur man utnyttjat människors rädsla i syfte att tillskansa sig egen makt.
I stort sett all religion spelar på människors rädsla att göra fel, till och med tänka fel för då skulle satan eller likvärdig komma och dra ner dem i helvetet den dagen de dog. På så sätt har religionens frontfigurer kunnat manipulera människor att donera pengar, arbeta, leva och älska på speciella sätt. Allt i syfte att hålla människorna i schack.

Idag skrämmer man människor på andra sätt. Det är allt från att utomjordingarna kommer till att miljön är så osund så att vi alla snart kommer dö av endera sjukdom alternativt i ny istid eller syndaflod.

Rädsla är lika stark och viktig som känslan av kärlek. Vi har fått dem båda för att klara livhanken.
Men balans är nyckelordet – eller svenska ordet lagom kommer väl till pass här.

Faktum är att det allra mesta av våra krig, mord, misshandelsfall i världen grundar sig i känslan av att vara rädd. För att bevisa för sig själv att så inte är fallet så har en del människor gått över gränsen och förstört andra människors liv genom att visa sin makt genom div våldshandlingar. Det ger ingen ursäkt för beteendet, men det ger en förklaring.

Men vi ska komma ihåg att det vi ger uppmärksamhet, det får också mer bränsle. Så vill vi ha en god värld så är det det goda vi ska prata om – hoppet, ljuset, kärleken till allt levande osv. Allt annat lämnar vi därhän. För nu är det dags att göra upp med all rädsla som gått i generationer och bli fria från den och därmed ta makten över våra egna liv.

Bland alla fina smycken på

Sågvägen 19 Åkersberga
Åkersberga sten & silver

hänger några av mina tavlor.

Actually - my space!

Flyget från sverige var försenat tre timmar pga dimma i London. Så istället för att komma till NY så blev det en liten tripp till Chicago istället - med den här maskinen!

Hur som helst så var det skönt att ha fått en plats och äntligen kunde komma iväg efter några timmar av väntan på Heathrow.

Vi kliver ombord, slänger upp bagage i hyllan ovanför och den lilla ryggsäcken så gott det går framför fötterna. Vi sitter på de två mittre platserna av fyra och dessa säten bärs nämligen inte upp av mer än fyra stöd så två av stöden kommer just framför fötterna på de två mittre sätena. Lite knepigt då att få plats med både fötterna och packning. Men vi är glada att överhuvudtaget komma iväg!

Så kommer det en stor amerikansk dam och sätter sig bredvid mig. Hon är mycket upprörd över att ha fått byta plats pga en barnfamilj som ville sitta tillsammans.
Efter en liten stund trycker hon undan min fot med sitt bagage så jag får sitta med den i luften. Jag trycker då sakta tillbaka den så att jag får tillbaka mitt fotutrymme.

Plötsligt så vänder hon sig mot mig, tittar på mig och på fotutrymmet och säger:
- Actually, this is my space!

Jag blir lite förvånad över att hon tyckte att hon skulle ha halva mitt fotutrymme och förklarar att man har det utrymmet som är i linje med sin stol oavsett hur stolarna är monterade i golvet.
Damen blir tyst, funderar en stund och drar sedan irriterat undan sin väska från mina fötter.

Detta med "my space" har fått en större innebörd ju mer jag tänker på det.
MY SPACE! - MITT UTRYMME!

Jag tror det är enormt viktigt, iaf emellanåt att vi känner att vi har ett eget utrymme.
Min fd svärfar sa en gång att människan inte var skapt för att bo tätt inpå varandra, att det var detta som var orsaken till så många problem och meningsskiljaktigheter mellan människor.

Själv har jag ju "rymt" ut på landet, för att få lugn och ro. För att kunna andas och få livskvalitet då min MS inte fungerar så bra med många intryck och en stressig miljö.
Så för mig betyder detta med eget utrymme enormt mycket!

Jag behöver också ensamtid, det är också ett sorts eget utrymme. Att få göra saker i min takt, på mitt sätt, när jag vill och kan.
Det är hela hemligheten med att jag numera kan leva ett bättre liv rent socialt. Jag har utrymme att hämta nya krafter.

Så oavsett hur denna kommentar kom till, så har den en väldigt viktig innebörd - vi behöver alla ett eget utrymme. Hur det ser ut och tar sig uttryck är individuellt för varje person. Och om vi kan ge varandra lite utrymme, förstå vikten av det så tror jag vi alla skulle må en hel del bättre.

Så tillåt er ta egen plats! Tillåt er säga:
Actually - this is my space!

Jag gick ut med hunden vid halv sex på kvällen. Det var fullkomligt becksvart ute som vanligt så dags så här års. Så jag tog på mig min pannlampa som jag brukar göra eftersom jag bor så här i skogen utan gatubelysning.

Jag inser strax att jag inte ser mer än ett par meter framför mig eftersom det var så mycket fukt i luften. Jag inser också att i stort sett alla grannarna är borta, med undantag för en äldre kvinna som har dålig hörsel.
Det jag också i denna stund inser är att nästan alla grannar har låtit bli att tända sina utelampor vilket gör min promenad med hunden extremt mörk.

Vad som dock slår mig är något helt underbart! Jag känner inte det minsta obehag. Jag är inte det minsta rädd. Inte för människor, inte för "spöken" och inte ens för rovdjuren som finns här. Jag går där på en öde väg med knappt ledljus i den svartaste av kvällar och det är helt som det ska vara. Jag är trygg i mig själv!

Hur jag kom hit? Jag litar på livet!
Det som ska bli det blir, det jag ska ha det kommer jag att få, jag har allt jag behöver.
Jag litar på livet!