När sorgen gör ont, vare sig det är sorg över en människa som lämnat livet eller bara lämnat ditt liv på ett eller annat sätt, så kan det emellanåt kännas fullkomligt oöverkomligt. Det känns som livet är slut. Du kommer aldrig le igen, älska igen, känna igen. Du är fullt och fast övertygad om detta.

Så går tiden och smärtan finns fortfarande kvar - men du märker något märkligt - livet går ju trots allt vidare. Du finner ett sätt att leva vidare.
Plötsligt märker du att det du saknat är som att du tagit handen ur vattnet och vattnet fyller på direkt där handen funnits. Det enda som finns kvar är ringarna på vattnet.

Det går ytterligare en tid och du ser att ringarna finns längre och  längre bort. De ser dem, du minns, men du ser också att den hand som lyftes ur vattnet gav plats för nytt vatten, nytt liv, nytt hopp... nya känslor och kanske ny kärlek.

Livet går vidare, med minnen som ringarna på vattnet.