måndag 30 januari 2012



Ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.


I nöden prövas vännen!
Min vän - tack för att du finns!


Älvorna dansar över sjön tillsammans med alla mina änglar!
Det vackra lindrar allt det svåra.
Magin ger förnöjsamhet! En tacksamhet över livet. 


söndag 29 januari 2012


ÖGON!
Alla är olja på pannå 38 x 48













2000:-/st plus frakt




(Denna säljes även i E-butiken för 2.000:- inkl frakt inom Sverige)

Söndag 29 januari 2012


En vacker dag!
Solens strålar tränger igenom träden och man
känner hopp om våren!



Den januariblåa himlen är magnifik! Ger livskraft och längtan.


Så en stilla promenad över isen.
Skuggorna leker över den snöbetäckta ytan.
Snön gnistrar.

Livet är här och nu!

lördag 28 januari 2012

fredag 27 januari 2012


Ovisshet är alltid värst!



Det finns en känsla som är värre än alla andra - ovisshet!
Om du är rädd, orolig, har ångest, är okoncentrerad osv ja då beror det förmodligen på känslan av ovisshet.

Livet är förändringar! Det är ofrånkomligt. Vare sig man vill eller ej så är ingenting exakt så som det varit. Livet är verkligen NYTT varje sekund!
I dagens samhälle står människor inför många förändringar på sina arbetsplatser, genom sjukdom, barnen genom ändrade familjeförhållanden, de äldre genom pensionering osv.

Varje förändring medför en ovisshet för vi VET ju inte vad som händer, vad som står och väntar där i hörnet. Att se förändringar som något som kan ge möjligheter är ju bara bra. Men alla klarar inte det beroende på livssituation osv.

Det vi kan tänka på dock är ju att vi inte kan räkna ut något - för INGENTING blir vad man tänker att det ska bli. Ingenting!
Vi kan inte förutse, vi kan inte förbereda oss på det värsta därför att vi inte varit där än! Så enkelt... eller svårt är det.

Vi vet bara hur just den här minuten ser ut! Den som är precis just NU! Framtiden vet vi ingenting om. Gårdagen har varit.

Det ända vi kan göra är att "lita på livet"! Allt som sker det sker av en anledning, även om vi inte ser den just NU. Så slappna av! Det visar sig! Det blir det som det ska bli!
LITA PÅ LIVET!


torsdag 26 januari 2012

Dagens 120126


Olja 33 x 24
(reserverad)


Olja 22 x 27
650:- skr plus frakt


Olja 35 x 26

onsdag 25 januari 2012


Olja 50 x 60
Fördommar - inte jag!



Vi ser någon vingla till på gatan. Första tanken som far igenom huvudet är så klart att - Hoppsan, den där har ju fått sig ett järn för mycket!

Vi ser någon som vinglar till och dessutom dyker ner på marken, skakar till lite kanske och verkar inte vilja ta sig upp. Vad far genom huvudet då? - Jo du den där har inte fått sig bara ETT järn för mycket utan rätt många!

Möjligen funderar vi en hastig sväng på om man skulle ta och hjälpa till. Men tänk om personen är alkis, hemlös och har loppor. Eller ännu värre, tänk om han/hon är drogad!? Nä, man tar inte risken helt enkelt..... eller?

Jag klandrar ingen för detta! Anledningen till att jag skriver om det beror på att jag idag vet att många har sjukdommar som kan orsaka både vinglighet och fall. Det finns många med neurologiska sjukdommar som vinglar och faller. Men det kan också bero på annat, ex ren och skär smärta, lågt blodtryck osv kan få sinnena ur balans.

Om du och jag berättar för de vi känner eller pratar med, om vi nästa gång går fram till den som faller... ja då bryter vi detta och sjuka människor kan få känna sig lite mer trygga i vårt samhälle. 

Kunskap tar bort rädsla och utan rädsla får vi en bättre och medmänskligare värld! 

Längtan - en kraftfull energi

När smärtorna skär genom min ryggrad så att jag nästan tappar andan, då måste jag hitta kraften att vilja vidare ändå. Jag vägrar låta mig fångas av min MS, stängas in och tappa livlusten. Så jag brukar bokstavligen kasta mig på mitt fotoalbum för att tanka mig full med kraft igen.

Längtan är en kraftfull energi! När jag ser denna bilden så längtar jag enormt efter den där ljumma kvällen och just den här underbara solnedgången. Till och med myggen är förundrade över det vackra och glömmer totalt av att det finns mat i närheten.

Man kan höra en fisk slå någonstans där ute. Och man känner kvällsbrisen rulla in med ett täcke av svalare luft. Går upp till huset och sätter mig på altanen. Minns dagen och värmen från solen. Bara njuter av att livet är gott.

Åh, NU mår jag bättre. Jag flyttade min tanke från smärtan, till förnöjsamheten.

tisdag 24 januari 2012


Vad ser ni i denna?

Bekräftelse eller motstånd?

Jag finns ju på Facebook som så många andra. Där måste råda en "god" ton, annars falerar hela idén. 
Men kan man då "säga emot" en annan eller ha en annan åsikt utan att man "förstör" den goda tonen?

Jag har länge funderat på hur människor egentligen tänker när de ställer frågor. Vill de verkligen ha ett ärligt svar, eller vill de bara ha bekräftelse på det som de redan tycker? Ok ett ärligt svar kan ju vara en bekräftelse också.

När jag gick i teaterskola hos Tomas Funck som åtta åring så tyckte jag inte att jag fick tillräcklig konstruktiv kritik. Jag skrev till TV för jag ville spela riktig teater där man fick kritik. 
Senare på en av lektionerna hos Tomas så fullkomligt bombaderade han mig med negativ kritik. Till slut så blev jag ledsen. Jag insåg att allt jag gjorde var fel!
När lektionen var slut så frågade han mig om jag hade fått tillräckligt med kritik nu. 
Ibland kanske man växer mer med lite glada tillrop... trots allt!

Men det finns också situationer där man blir starkare i sin övertygelse när man får motstånd. Min son fungerar på det viset. Han vill ha motstånd för att testa sin övertygelse. Så kan det vara. Precis som att man kan backa om man får motstånd. 

Hur som helst. Jag har förstått att det inte alltid är så populärt att säga vad man tycker om det skulle gå emot "strömmen", då förstör man den goda tonen. Hellre tyst än ärlig alltså.  Lustigt hur det kan vara!
HUNDAR!

Hunden är människans bästa vän! Ja så är det! Alltid glad att se dig, tacksam, lojal, trofast. Tröstar när du är ledsen. Följer dig när du vill ha sällskap. Lyssnar utan att "tjafsa" tillbaka. ; )
En hund kan inte ljuga för dig och kan aldrig vara falsk!

Jag är uppväxt med hundar. Har alltid haft hund.
De ger så otroligt mycket! Jag har så underbart många fina roliga minnen.  



Detta är Musse (Rasmus = söderns son - föddes i Halland)
Han var som en bäver, var helst i vattnet.
Rymde han så var det bara att fundera på var närmsta vattnet låg. 
Han blev 14 år gammal.


Så har vi Bamse!
Omplaceringshund som blev ett med mig.
Han blev också minst 14 år (vet ej exakt pga omplacering)


Och här har vi Busan! Ja hon är vad hon heter.
Älskar också vattnet, badar så ofta hon kommer åt...
...i diken om inget annat finns att tillgå. 
Också omplacering. De är så tacksamma!





Som "gammal" massör så måste jag delge denna intressanta artikel (länken) ang ämnet Oxytocin som frigörs vid beröring och som är så nyttigt för människans hälsa.

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/omsint-beroring-far-kroppen-att-jubla



Vårens knoppar väntar på att få blomma ut!
Känner förnöjsamhet!


Visst är det fantastiskt att de väntar där redan från hösten.
Uthärdar vintern och ger oss sedan all sin skönhet.
Naturen är fantastiskt!
Oljemålningar på pannå 27 x 35 cm
Dessa tavlor 700:- styck plus frakt





Såld



Båtliv
En "bank" att leva på!

Jag är så gott som uppvuxen på sjön. Redan vid tre veckors ålder så åkte vi ut med en liten båt med snurra bland Bohusläns sköna klippor och sandstränder. Jag lärde mig tidigt att plocka sjöstjärnor och maneter. Det var så festligt när manterna gled mellan fingrarna. Jag älskade att klämma tången så det sa puff.

Ja så flyttade vi till Stockholm och mina föräldrar skaffade en "riktig" båt. En Ockelbo 18. Det var lyx att ha en båt med en kabin!
Min far satte mig vid ratten så tidigt som det bara var möjligt... dvs så fort jag kunde se över ratten. Han drillade mig i allt han kunde. Hur man läser väder, hur man läser sjökort, hur man läser vattnet. Det är en konst! Och jag är så innerligt tacksam för att ha lärt mig detta. För utan det så skulle man vara ställd om tekniken med plotter, GPS och annat elektroniskt skulle falera eller gå sönder. Jag är trygg på sjön, för jag blir aldrig ställd!

En annan sak som vi roade oss med, min far och jag, var att kunna allt om alla båtar vi mötte. Löa (längd över allt), kölvikt, totalvikt och naturligtvis fabrikat och modell. Jag kommer fortfarande på mig att försöka komma på sånt när jag ser båtar ute på fjärdarna. Går under rubriken oviktigt vetande, men kul är det!

När jag började få mycket smärtor för 15-20 år sedan så beslöt vi (maken och jag) att sälja båten, då en Orrskär 27 och inrikta oss på husvagnsliv istället. Det var mer praktiskt, speciellt med en massa barn och hundar med på semestrarna.

Men så fick jag mitt besked om MS som förändrade mycket av mitt tänk. Och förra året så skaffade vi båt igen.... inte trots min MS utan tackvare den!!! Vill ta vara på livet så länge benen bär. Livet är här och NU!
Och det gäller att göra upp en "bank" av sköna minnen att kunna njuta av när kroppen inte längre tillåter så många fler fantastiska upplevelser ute i verkliga livet.

måndag 23 januari 2012

Multipel Scleros MS

Från december 1989 har jag haft en rad diffusa symptom som oftast avskrivits som Fibromyalgi eller stress.
Så när jag den 1 september 2006 inte kände mina ben längre så var jag säker på att det var spända muskler som klämde till nervtrådarna ner i benen. Jag gick in på sjukhuset och bad läkaren om muskelavslappnande tabletter så kunde jag åka hem sedan.

Jag blev inlagd direkt och man konstaterade efter Magnetröntgen osv att jag hade sjukdommen MS. Efter 16 år av misstro så fick jag äntligen en diagnos. Det var en lättnad utan dess like!

Jag har sedan haft ett antal skov. Man kan ju kort säga att MS är inflammationer i hjärna och/eller ryggmärg som "äter upp" nervtrådarnas skyddshöjde som heter Myelin. När Myelinet fattas så går inte nervsignalerna fram riktigt som de ska. De kan haka upp sig eller utebli helt. Ungefär som en elkabel utan sitt hölje.

Ofta kan kroppen kompensera detta genom att använda andra nertrådar eller områden i hjärnan, men till slut så går inte det heller och man blir långsamt mer och mer funktionshindrad.
Jag har väl tur för jag tycker inte att jag är så hårt drabbad. Jag kan oftast klara mig själv. Men får perioder/skov då jag inte kan gå alls och måste ha en del hjälp.

Jag ska inte prata mer om just min sjukdom utan det jag ville komma till är att inget ont som inte har något gott med sig. Jag har blivit tacksam för så otroligt mycket mer saker i mitt liv än jag var förut. Jag är faktiskt lycklig varje dag som jag vaknar och kan gå själv, klara mig själv och för att inte tala om när jag kan promenera ner till sjön själv (300meter).



Jag har insett att livet är NU!
Då har redan passerat och imorgon vet man ingenting om.
Livet är här och NU. 
Jag fångar inte dagen, jag fångar stunden!




Målningen som jag använt här som bakgrund.
FÖRNÖJSAMHET
De senaste åren i mitt liv har varit svåra med många sorger. Människor och djur som avlidit, eller varit sjuka och min sjukdom som gör sig påmind emellanåt. För att inte bli skvatt galen har jag format min egen överlevnadsstrategi. Den heter "Förnöjsamhet".

Människor söker lyckan i allt! Man ska vara lycklig i sitt liv annars är man MISSlyckad. En sådan stress! Allt kan inte vara lyckligt och framför allt så behöver inte lyckan vara så stor för att man ska må bra. Har man förnöjsamhet som en grund så kan man krydda på med lite lycka emellanåt, då blir den desto mer njutbar!

Jag söker de små lyckorna för de finns i vardagen, runt om oss hela tiden. Det gäller bara att öppna ögonen. Att lära sig att uppskatta sådant som man tidigare tog förgivet som ex att kunna gå, att kunna borsta sina egna tänder, att kunna laga sin egen mat osv. 

Även i den svåraste stund kan man lära sig att känna förnöjsamhet. När min älskade mamma låg på sitt yttersta och livet var innerligt svårt och mörkt och för att klara det så sökte jag förnöjsamhet. Jag tittade på alla vackra blommor i rummet, jag blundade och drog in den ljuva blomdoften. Jag var förnöjd över att hon hade bra personal runt sig, att vi kunde känna oss trygga. Jag var förnöjd över att jag hade mina nära och kära som tog hand om annat runt om mig så att jag kunde ägna min mamma 100% av min tid och uppmärksamhet. Jag tände ett ljus på kvällarna och var förnöjd över att kunna skänka henne lite "mys" den sista tiden.

Ja så har jag gjort för att klara av allt svårt!
På kvällen så summerar jag varje dag genom att räkna upp minst fem saker som jag känt förnöjsamhet över. Det kan vara allt från att himlen varit blå, att någon ringt, att jag ätit något gott, att hunden och jag har haft en gosestund osv osv

Förnöjsamhet, de små lyckorna i min vardag är mitt sätt att leva, överleva!


Ha´re bra!


söndag 22 januari 2012



Min älskade mors himlafärd 21 november 2010




(Dessa är ej till salu)
Vill du komma i kontakt med mig så sänder du ett mail till:

alifeoflines@gmail.com

lördag 21 januari 2012







Jag heter Anett och är född på ljuva 60-talet på Bästkusten, men flyttade tidigt till Stockholm, vilket gav mig min barndoms bästa minnen - sjölivet!

Började måla i olja redan som 14-åring tackvare en pådrivande konstlärare. Vann kommunens konsttävling som 15 åring. Spelade teater som barn hos Tomas Funck alias grodan Boll och senare på Calle flygare teaterskolan.

Jag har arbetat som bilsäljare, sekreterare, limousinförare, massör osv. Har stor erfarenhet inom hälsa och sjukvård utifrån olika vinklar.

Fick sjukdomen MS i vuxen ålder vilket gjort att jag fått omvärdera mycket i mitt liv. Jag har lärt mig att vara förnöjd över vardagens små lyckor ex att kunna gå, att kunna göra sin egen mat, att se och höra allt vacker som finns.

Så jag fortsätter att skapa! Målar, skriver och fotar!
Och jag arbetar fortfarande på min andliga utveckling, att axla min mors arv. Har i många år tagit ut Jordstrålning. Förutom detta har alltid bilar och båtar varit stora intressen. Likaså naturen och mina hundar.

Välkommen att följa mitt livs olika linjer!