Nyårstankar

Varje Nyår summerar man väl året som varit och hoppas på året som ska komma.

Jag tror det är nyttigt att göra detta. Rannsaka sig själv på både kritiskt och positivt sätt. Se vad man gjort bra och vad man kanske kunde gjort bättre.

För mig så går jag ur detta året starkare. Jag har ju överlevt årets prövningar! Men jag har också fått så enormt mycket gott. Det har strömmat kärlek till mig från så många underbara människor.
Jag har blommat ut vad gäller mitt intresse - att måla. Jag har haft flera utställningar och har flera redan inplanerade året som kommer.

Det känns som om jag skapat en grund för en nystart. Rensat mycket gammalt. Fått nya insikter. Fått ny inspiration och som sagt, jag är så tacksam för alla underbart fina människor som nu finns i mitt liv.

Jag har sagt flera år nu att nästa år måste bli bättre än det gamla. Men i år känner jag att det verkligen kan bli verklighet. Året som kommer känns ljust och än mer kärleksfull. Och med allt som jag lärt mig detta år så blir  verkligheten det man drar till sig.

Så tänk ljus, tänk kärlek så blir det nya året ljus och kärlek.


Önskar Er alla ett riktigt fint, gott, ljust och kärleksfullt 2013!

Finns jag?

Jag har hört så många gånger att vi är inget samtidigt allt och jag har bara inte fattat.

Igår kväll läste jag en bok som jag fått låna där det stod att vi är alla de intryck vi fått genom livet.
Sant! Det är väl självklart. Detta har jag också bloggat om... att vi är ett resultat av det liv vi levt.

Men sedan hade jag en uppfattning av att "jaget" fanns där inne och bara väntade på att få komma ut och så blir man den man "egentligen" är.

No no! Enligt boken så är vi alla delar av det stora. Så mitt "jag" är bara en del av "alltet". Detta gör att vi både är "ingenting" men också "allt". Det finns inget som är "jag"! För allt det vi tror är jag är ett resultat av intryck vi tagit in. Det finns inte ens en inre kärna som är "jag" eftersom den också påverkats och formats av något. Så det som är kvar där som en kärna är det som är en del av alltet.

Eftersom alltet har allt, har all information, har all kunskap osv så är vi också allt eftersom vi är en del av det.

Jösses, känner hur min hjärna fortfarande loopar i dessa tankar!
Men visst kittlar det skönt att fundera?

Det jag kan känna är ju att om det nu är så här så kan man skippa allt som heter prestationspress. För om vi inte är, utan vi är allt, så har vi ju allt utan att behöva visa att vi är.


*ler*  

Jultraditioner

För bara någon vecka sedan tänkte jag att DENNA julen blir det bara köpmat, inga egenhändigt tillverkade godsaker och ingen gran och inget julbord med kyrka osv.
Nej det skulle vara en lat jul!

Så visar det sig att sonen dimper ner tidigare än beräknat och han VILL ha julen precis som den alltid varit. Så, jaa, nu har jag laddat om. Skrivit upp ischoklad på inköpslistan, julprylarna ska plockas fram och vi ska ha gran och diskutera var lamporna ska sitta... som alltid... diskutera hur glittret och kulorna ska sitta. Kladda med ischoklad över hela köket och känna doften av skinkan i ugnen.

Men ja, det är nog rätt mysigt med traditioner iaf. Sitta där på kvällen före julafton med en skinkmacka i handen och titta på granen som tindrar.

Jaa det blir jul i år igen, precis som den varit år efter år efter år.
Rätt skönt att någonting faktiskt är som det "alltid" varit.
Tur att sonen håller ordning på mor! ; )

Jag  är  känslor!

Känslor kan uttryckas på olika sätt, beroende av hur vi förhåller oss till de känslor vi har och de uttryckssätt som vi lärt oss att använda, vilket i sin tur beror på vad vi lärt oss är ok att använda osv.

Många tycker att jag kan vara väldigt intensiv när jag åtar mig något eller vill visa något eller känner väldigt starkt för något eller någon.
Men det är sådan jag är och då känner jag att jag lever.

Jag ÄR både sorg och glädje!
Jag kan känna kärlek likaväl som smärta. Och jag tror faktiskt att kan jag känna mer glädje och lycka genom att jag också kan känna att jag är ledsen eller besviken ibland.

Det lustiga (eller sorgliga) är att det många gånger inte är ok att varken känna det ena eller det andra. Kanske det är väldigt svenskt detta att inte skratta högt, inte gråta så det syns osv. Människor blir nästan rädda av att jag visar att jag är ledsen eller tvärtom översvallande lycklig.

Men jag är känslor! 

Och jag kommer fortsätta visa känslor!

Jag kommer fortsätta låta min medmänniskor veta vad jag tänker och känner. Är jag ledsen för något så kommer jag fortsätta tala om det - hur ska andra annars veta?

Och tycker jag om någon, blir lycklig av någon, känner kärlek för någon så kommer jag tala om det också för jag är glad över att jag kan känna, och jag vill dela de glada känslorna för att de ska sprida ljus och kärlek vidare i vår värld.

Dessutom - kärlek och kärleksfulla gärningar är det finaste man kan ge en annan människa.
Vi kan inte ta med oss varken prylar, kropp, kroppslig njutning eller pengar när vi går vidare. 

Men det vi fyllt själen med, det följer oss för evigt! 

Så fyll dig själv och andra med glädje, ljus och kärlek!

Så blir världen en bättre plats att leva i!

Hitta tillbaka!

Jag och min far bråkade för det mesta inom fem minuter. Enligt mig bråkade vi, enligt honom så diskuterade vi.

Jag sa aldrig att jag älskade honom. För inte kunde man älska någon som man nästan bara bråkade med.

När han var bortgången så gick jag i samtal. Jag hade svårt att hantera sorgen över allt jag borde sagt och gjort men framför allt, att jag inte förmådde mig att älska honom.

Då frågar min psykolog - Varför tror du att man inte kan älska någon även om man alltid bråkar?
Kanske bråk betyder att den andre är viktig för dig. Om du inte skulle bry dig om personen så skulle du inte bry dig om vad han sa eller gjorde heller.
Alltså tolkar jag det som att du älskade din pappa!

Ja, så då lärde jag mig att kärlek inte handlar om att aldrig bråka eller om man är oense om saker, utan det handlar om att man alltid hittar tillbaka till varandra, att den andre betyder så mycket så man försöker igen och igen och igen.



Tillsammans gör vi världen en bättre plats att leva i!

Akryl 50x70

Akryl 50*60

Akryl 50x70

Julkort som gör ont

Satt med min julkortslåda med julkort, adressboken, dekorationer och förra årets julkort från vänner och familj.

Jag tittar på de kort jag har och första tanken är - vilket ska mamma få?
Hon får alltid något speciellt, dels för att jag älskar henne så och dels för att hon älskar julen så.

Men så ser jag plötsligt en lapp som mamma hade skrivit - Min tösabit!
Då sprack hela världen. Mamma är borta sedan två år och kan inte skriva små lappar åt mig längre.
Ändå är det som att hon lägger lappar lite här och var åt mig, som för att jag ska känna att det är som vanligt.

Jag tar mig samman och börjar skriva en lista på de som ska ha julkort.
Jag börjar på sidan med A i min adressbok. Där är en adress överstruken - bortgången. Jag vänder till sidan med B. En adress är överstruken - bortgången.
Så fortsätter det!

Jag inser att ungefär hälften av dem som jag brukade skicka till är borta under en fem-sexårs period.
Det är ju förfärligt!

Men så tittar jag på listan som jag hade fått ihop och inser att det kommit till ungefär lika många.
Det ena ger plats för det andra, men summan är konstant som jag skrev i ett tidigare inlägg.

Det som har hänt är att många äldre nära och kära har lämnat plats för nya vänner och barnen som nu är så stora så de har sina egna familjer och ska ha egna kort numera.

Livet är i konstant förändring, det är bara att följa med.

Men att julen kan göra ont för många är helt klart. För alla dem som mist någon kär, för alla dem som är ensamma utan familj eller nära vänner, för dem som kanske är sjuka och undrar om det blir fler jular osv.

Så vad jag önskar med detta inlägg är att vi tänker lite extra nu - på våra medmänniskor!
För mig är julen kärlek, gemenskap och generositet - så var generösa med att ge bort just kärlek och gemenskap till andra.
Så kan vi tillsammans göra livet lite lättare att leva.

Detta gäller egentligen vad man än pratar om.

För att ge plats för ljuset måste man lämna mörker.
Kall luft lämnar plats för varm luft.
För att ge plats för rikedom måste man lämna fattigdom.

Gamla intressen måste lämna plats för nya.

För att ge plats för hälsa måste man lämna ohälsa.

Gamla relationer måste lämna plats för nya.

För att ge plats för kärlek måste man lämna likgiltighet eller hat.

Som jag ser det så är det en sorts energilag. Det finns en viss tid, en viss mängd, ett visst utrymme . Det enda vi gör är att rodda om i själva innehållet, men summan är konstant.

Det går helt enkelt inte att ändra saker om man inte också ger utrymme för det!

Så var inte så rädd att lämna gammalt, livet är i konstant förändring och det nya kan ge så mycket mer då gammalt kanske inte längre tjänar sitt syfte .

Livet börjar på nytt i varje sekund - visst är det en underbar tanke!