Utställning tom mars 2013
Folktandvården i Vallentuna

VÄLKOMNA!

Hinder eller möjligheter?

Jag har på senare tid haft anledning att se tillbaka på vad jag gjort i mitt liv, ur arbetsinsatsvinkel.
Det är nästan förvånansvärt hur mycket jag gjort när jag väl tänker på det. Nästan lite lustigt att jag inte sett det tidigare.

Inser att jag hållit på med organisation sedan jag var 14 år gammal och att det liksom sitter i ryggmärgen trots att det nu var några år sedan som jag höll på med det som ett "uppdrag".

Så påminns jag också om vad organisation handlar om - att få saker är så bra att de inte kan bli bättre!
Det handlar inte om att man gjort fel, absolut inte. Det handlar om att det som var rätt för 10 år sedan kanske inte fungerar optimalt idag beroende på att omständigheter förändras, människor förändras och utvecklingen i samhället ställer andra krav och ser annorlunda ut.

Vill man som organisation, företag eller förening leva kvar så måste man anpassa sig efter verkligheten. Så enkelt... eller svårt är det.

När jag arbetade inom landstinget och hade ansvar för 36 personer så var en av mina utmaningar att hjälpa dessa genom organisationsförändringar. Jag var inte ens med om att ta sådana beslut, men min uppgift var att verkställa en del av besluten och ändå få personalen att må bra.

Det som är svårt med förändringar är just detta att man vet vad man har men inte vad man får. Det skapar en rädsla och ett motstånd.
Undrar någon varför en misshandlad kvinna stannar hos den som misshandlar? Just det, av samma skäl, hon vet vad hon har men inte vad hon får.

Så man kan säga att det ovissa alltid är mer skrämmande än en dålig verklighet. Det är bara så vi fungerar, vi människor.

Själv har jag varit igenom så många förändringar att jag liksom släppt taget. Jag inser att det är så livet är. Följer man inte med så stannar livet upp.

Man kan välja att se hinder i vägen, eller så kan man välja att se möjligheterna. Kan man komma så långt att man gör denna tankevurpa att se möjligheter istället så vinner man mycket. Då öppnar sig nya möjligheter hela tiden och livet får chans att blomstra.

Det är inte farligt med förändringar, men det är viktigt att man ger sig själv chansen att vara deltaktig i dem.
Så se möjligheterna - inte hindren, så blir livet så mycket roligare.


Tillsammans gör vi världen till en bättre plats att leva i!

Gick ute och funderade på var rädslans ursprung finns och konstaterade... igen, att det handlar om rädslan att mista. Att mista kan betyda skillnad på att överleva eller inte.

Vi är rädda för att mista våra nära och kära, vi är rädda att mista vår hälsa, vårt hem, vår inkomst osv. För mister vi nära och kära så kanske vi blir ensamma, ensamma kanske vi blir sjuka, sjuka så kanske vi inte får någon inkomst och då kanske vi förlorar vårt hem och.... Ja ni förstår!

Så fick jag tanken på om vi inte hade någon kropp utan bara var en själ, hur skulle det se ut då? Skulle vi fortfarande ha rädslor att tampas med och i så fall för vad?

Om vi inte hade en kropp så skulle vi inte behöva ett hem och då behöver vi inte pengar för att kunna hålla ett hem och dessutom ha mat på bordet.
Vi skulle inte ha några ägodelar och vi skulle inte ha en kropp som kunde bli sjuk. Vi skulle inte ens behöva vara rädda för att vara ensamma för allt vi hade, hade vi inom oss, så vi skulle alltså inte kunna vara ensamma för vi hade oss själva.

Så om det är så att faktumet att "äga" är problemet, hur kommer det sig då att vi måste äga? När startade detta problem "roten till det onda"?

Om vi tittar på stenåldersmänniskan så hade redan de människorna ägodelar. De hade verktyg för att jaga, dvs för att skaffa mat, vilket i förlängningen betydde att de kunde överleva. De hade verktyg för att göra upp eld för att värma sig och skydda sig, dvs överleva. Allt detta för att kroppen skulle få sitt så att den skulle överleva.

Så kontentan av detta måste ju vara att pga av att vi gavs en kropp så föddes också rädsla, rädsla för att förlora sin kropp, dvs dö.

Då är tanken på att själen aldrig kan dö som att tanka själva lugnet, sinnesfriden.
Det är ju bara kroppen som kan dö. Själen lever vidare och så länge den inte föds vidare i en människokropp så tror jag inte heller att rädsla kommer finnas. Det är kroppen och rädsla som hör ihop, inte själen och rädsla.

Så när överlevnadsrädslan faller på, tänk då på att du är odödlig - egentligen! För själen kan aldrig dö!

Fear are invented of you humans because of the

fact that your body can and will eventually die.

But your soul can never die!

So you need not to be afraid.

On the contrary you will be free

the day that your soul leaves the human body.  

Fear not - just love!

Människan är inte skapt för alla dessa intryck som de flesta av oss matas med från morgon till kväll.
Det är nästan så att människor inte längre klarar av att höra tystnaden, dvs att vara i stillhet med sig själva. Ändå är det i tystnaden och stillheten som vi kan hitta kraften, läkningen och svaren.

Så är du en av alla dem som har radion på hela dagarna och kanske tom på nätterna - börja öva på att stänga av den en kvart då och då. Bara sätt dig, gör ingenting eller gör något i stillhet som ex att måla, sticka, titta i en tidning... om du nu måste mata dig med något.

Nästa steg är att stanna upp emellanåt och dessutom låta sluta ögonen för några minuter, bara andas in stillheten och känn nuet, stunden och känn dina andetag.

I stillheten och tystnaden finns kraften, läkningen och svaren. Om du bara vill.

Sjön dröm!

Nej inte felstavat! Tyckte det var lite kul att leka med orden i rubriken, skön dröm är i det här fallet en dröm om sjön.

I natt drömde jag om en sprillans ny stor segelbåt. Jag stod där nere i ruffen och kände doften av nytt, tittade mig omkring och kände en sådan enorm lycka. Hade drömbåten äntligen blivit verklighet?
Jaa, det hade den!

ALLT är möjligt! Mången verklighet är kommen ur en dröm, en vision en gång.

Alltid så här års får jag sådan enorm längtan efter sjön. Det slår aldrig fel. Kan åka runt i timmar för att leta vinteröppna båtförsäljningsställen. Bara känna doften, bara se!
För att inte tala om båtmässan som är i antågande. Snart snart!

Att komma in där på mässan, höra sårlet, känna doften av båt. Jo det är en speciell doft. Träffa människor som går där och tänker på sommaren, pratar om sommaren, planerar för sommaren. Då är man ju nästan där - i sommaren, på sjön.

Jag växte upp på sjön. Jag har några av mina underbaraste barndomsminnen från sjön.
Att åka vart man vill. Att uppleva naturen. Att vara den lilla människan som måste böja sig för vädrets makter. Att mysa till oljelampans sken på kvällen, känna kvällsbrisen rulla in, däcket blir fuktigt.
Att vakna av kluckande mot skrovet och titta ut på ett glittrande hav. Att se fiskmåsarna dyka för mat. Fundera på vart det ska bära hän denna dag. Njuta av livet!

Åh vill ut på sjön - nu! Ok inte nu nu, men snart nu.
Får drömma om sjön så länge, "sjöna" drömmar!