Min älskade mor!

Morsdag 2005

Du vakande över mig som liten, du oroades över mig, du uppmuntrade mig och gav mig kärlek när världen för övrigt var hård och kall.

Du gav mig offantligt många skratt och vi upplevde en ny värld tillsammans. Jag har så många av mina intressen att tacka dig för. Du fanns alltid för mig även då du själv mådde dåligt.

Min älskade mor, du är så saknad!!!

Du var mitt andra andetag!

Du växte upp i fattigdom och utan kärlek och skickades från hem till hem. Dina ögon som barn var fyllda av sorg och rädsla. Men du VALDE att kliva ur det gamla och sträva efter att skapa ett annat bättre liv. Du gjorde så gott du kunde utifrån de erfarenheter du bar med dig. Och en sak var glasklar - ingen skulle få skada dina barn!

Du gjorde alltid vardagen till fest. Plockade en blomma, en gren, en kotte och dekorerade bordet där vi skulle äta. Du la upp maten så att det såg fint ut. Du kunde till och med få en falukorvmiddag att se lyxig ut. Det var inte högfärd, det var en desperat längtan efter att komma ur det gamla. Att hitta glädjen!

Du ville ge den kärlek du aldrig själv fick och du älskade så mycket så att du många gånger utplånade dig själv och blev missförstådd.

För mig var du en liten skör men vacker fågel. Du putsade din skrud och flög stolt och vackert högt uppe i det blå. Ibland satt du skrämd och övergiven på en gren i den mörka skogen.

Men vad du än gjorde så var du så vacker för mig! Det fanns aldrig något elakt i din själ och ditt hjärta, det fanns bara trasighet och längtan efter den där kärleken du aldrig fick som barn.  

Dessa sidenblommor är till dig, min älskade saknade mor, till minne och som tack för allt det fina du gav mig! Tack för att du fanns!