Enklare förr?
Två människor möttes, kanske sammanfördes. De fattade tycke... eller de hade inget annat egentligt val. Men de slog sig ihop i alla fall. De gifte sig och skaffade familj. De funderade inte så mycket på om de var LYCKLIGA tillsammans! De hade liksom inte tid, det var inget man funderade över eftersom man behövde utföra saker hela tiden för att kunna överleva. Man var lycklig om man överlevde helt enkelt!
Hur lever vi idag?
Ja på de mest skilda sätt skulle jag vilja påstå. Idag börjar detta med kärnfamilj att suddas ut. Man skaffar barn, separerar, skaffar ny partner, skaffar fler barn, separerar och plötsligt så är en väldans massa människor inblandade med varandra.
Men det är ju bara en sak. Det finns ju helt andra konstellationer numera som innebär att det inte längre behöver vara en man och en kvinna. Det kan vara två av samma kön, eller två av samma och en av den andra. Eller ett helt kollektiv av hur många som helst.
Jag har alltid varit för detta med en man och en kvinna. Jag har trott att det är det enda sättet för ett barn att lära sig livet, från två aspekter så att säga.
Men jag har börjat fundera!
Om vi inte har en speciell "mall" så blir heller inget "fel".
Det kan bespara en massa barn en massa vanliga problem när det inte är mer rätt att leva på ett visst sätt än på ett annat. Det kan bespara även vuxna läge för "mobbing".
Vi är inte där än, inte på långa vägar, men om utvecklingen fortsätter så kommer vi komma dit där allt är OK!
Och tänker man utifrån att vi alla är människor, att det förmodligen inte var tänkt att kärlek skulle vara begränsat i ett papper, eller en viss situation så får vi ju en mer kärleksfull värld. Alltså där kärleken är det viktiga, inte vilka människor som är inblandade. Eller är det en utopi?
Det jag kan tycka är underligt idag med dagens unga är att de tycker att giftermål är en så stor sak så det får vänta till sist, om det ens blir tal om det. Ett giftermål som alltså kan upplösas och bara bli ett minne blott. Däremot att skaffa barn (som man alltid kommer vara förenade med) det kan man göra utan att ens blinka.
Ja det är något som jag bara inte förstår! Men så är jag ju rätt mossig också ; )
Men.... det var nog enklare förr. Om jag levt då så hade jag inte suttit här mitt i natten och funderat på denna hyptetiska fråga. Då hade jag legat och sovit för att orka upp tidigt imorgon bitti... Hm, det kanske inte var enklare förr?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar