Livets berg-och-dalbana!

Ena dagen är så vacker och så underbart full med glädje och kärlek så det gör ont att bara tänka på det.
Andra dagen är ett fullkomligt vakum.
Det är detta som är livet, livets berg- och dalbana!

Är fascinerad av livets växlingar och har självklart funderat på varför man inte kan få ha de där underbara dagarna för alltid.

Men det måste nog vara så att om vi inte fick mörker emellanåt så kan vi till slut inte uppskatta det ljusa. Som någon sa till mig en gång: Att äta oxfilé blir inte gott i längden det heller!

Det är väl så vi är vi människor. Vi behöver ombyte, vi behöver motsatser, vi behöver kanske motgångarna och tankeställare.

Problemet är väl bara att när det är som mest underbart så kan man ibland tänka tanken att det kanske är för bra för att bara sant. För vi vet ju just detta faktum att efter ett upp så kommer ett ner. Det är bara frågan NÄR det kommer. Det är som en livslag, en energilag.

Men för att vända det hela då så behöver vi kanske detta med att värdera och kanske omvärdera vad som är viktigt för oss. Vi behöver händelser som sätter våra prioriteringar. Vi behöver kanske skrämselskott för att se värdet av en annan människa som vi kanske annars skulle tagit för givet.

Men vad händer då när någon i omgivningen INTE omvärderar pga en allvarlig händelse? DÅ är det nog dags att själv omvärdera den relationen.

Motsatsen är ju när man redan är medveten om människans betydelse och något skrämmande händer, det är då livet verkligen går in i ett vakum. Då står allt stilla. Man vågar knappt andas. Alla sinnen sätts i krisberedskap.

Men ALLT har en mening! Om vi bara förstår det så skulle livet bli så mycket lättare att tolka och uthärda.

Jag kommer tillbaka till det som jag ofta säger till andra, men som jag även behöver arbeta på själv i vissa stunder: Lita på livet! Det som ska bli, det blir!

Även om det är mänskligt att vilja behålla det fina och goda i livet, så hjälper inte rädslor. Tvärtom, rädslor förlamar!