Vad är tanke?
Vad är verklighet?
I boken "Att älska livet som det är" av Byron Katie är egentligen kärnfrågan - vad är din tanke om situationen och vad är den egentliga verkligheten?
Denna frågeställning har givit mig enormt mycket! Har denna lapp på mitt kylskåp.
Hon tog upp ett exempel som är väldigt tydligt. Om du går där och väntar på att någon ska ringa och personen inte ringer då startar ofta din hjärna en lång rad tankar kring varför. Är det så att personen inte bryr sig utan det är viktigare med något annat än att ringa just dig. Är det ännu värre att personen glömt dig eller ignorerar dig? Du börjar ta saker förgivet.
I dessa tankar skapar du en egen verklighet.
Men hur ser verkligheten ut? Egentligen? Det enda du vet är att personen inte ringt dig. Det är den enda verklighet som faktiskt finns tillgänglig för dig.
Om det gör ont att personen inte ringt så är det inte annat än din tanke kring det som faktiskt gör ont.
Vi är fenomenala på att göra oss själva illa med tanken, även jag.
Men vi kan ändra våra tankar! Japp så är det! Vi måste inte ha ont över vad vi inte ens vet. Men det krävs tid och tålamod att komma dit. Mod att känna tillit, och kanske lite assistans av någon du litar på som kan påminna dig när du av gammal vana faller ner i det där "tanke-hålet".
Så när du kommer till en situation som gör ont så har du egentligen bara två val. Om du tar saker förgivet så ställ frågor, ta reda på hur det ligger till, fortsätt fråga tills du känner dig lugn och nöjd. Det andra du kan göra är att helt enkelt bara se det som finns, alltså hålla isär vad som är dina tankar, dina fantasier om verkligheten och hur verkligheten egentligen ser ut just i detta nu.
Ljus och kärlek, så blir världen en bättre plats att leva i!
Så jättebra att ta upp, att det kan förekomma så här - och hur fel det blir. Någon annan, kan vara glömsk, dagvill, alzheimerliknande symptom, och/eller ha fått punktering, och/eller telefon har tappats i en båt och svårighet att nå någon, osv osv... Har råkat ut för detta ett flertal gånger i mitt eget liv, något har inträffat som helt omöjliggjort kontakt just där och då enligt klockslag - och sen får man som en stor skopa ovett från någon som skapat sig en egen verklighet och som var av en negativ art, så man möter nästan ett monster. Osämja som då blir. Och hade kunnat undvikits. Att ha mer tolerans emot andra att saker kan inträffa, och att inte fastna så mycket i klockslag, tror jag är bra. (Mer bestämma, vi hörs under torsdagen, vi hörs på eftermiddagen nångång - mer spännvidd på tiden, än just ett klockslag) isåfall så har man tagit till lite mer hänsyn för att något kan inträffa.
SvaraRaderaNär jag råkade ut för detta tidigare en gång, hade en relation en gång där någon alltid satt med klockan och *på sekunden* - och jag själv stannar och tankar bilen, upptäckte att tanken var tom i bilen, och sen råkar på en gammal bekant där och står och konverserar, kommer alltså 30 minuter försent hem från jobbet. Och får nästan en stekpanna i skallen innanför dörren. Av den andres, misstänksamhet, och negativa tankar, och egenskapade verklighet helt utan grund. Ja det höll inte heller, vart för jobbigt att ha det så här. Det vart många incidenter som föll helt ur sin verklighet pga denne person. Åkte även ut till landet med hundar och hade sagt att jag skulle plocka blåbär och kantareller och vovvar skulle få gå i skogen över helgen. (Bodde då i stan)... När jag kommer hem på söndagskvällen, så visade det sig - att den personen, den relationen, hade varit otrogen och med en kompis till mig... oj oj ... Med förklaringen om - *Jag trodde att du skulle ut till landet och du kommer säkert vara otrogen*... vilken kränkning, vilken förutfattad anklagelse! Så personen självt, tänkte som för att *rädda sig själv* att då förekomma i sin egna tankevärld och tokiga värld. Som sagt, det dröjde inte länge förren det här avslutades, han fungerade inte i sin värld och tankesätt. Många år sedan nu. Men man blir verkligen rädd att råka ut för någon så svartsjuk, negativt tänkande, och som hanterar situationer så här. Denne - gick inte att lita på. Och denne trodde, att andra - var som denne själv. Översätter då andra, till sig själv. Det - vart skrämmande. Om han istället, hade utfört något av värde, satt fart med något, inte börjat i funderingar, så hade inget av alla dessa situationer hänt som då hände. Han hade för lite att göra. Óch tog inte initiativ till att göra något själv heller eller sprida gott från sig själv. Boomerangen, ut från sig själv. Som han gjorde, så dödade han bara allt omkring sig själv av sina för många funderingar och negativitet. Bättre sätta fart med något och ta tag i något och aktivera sig. Mer frid och fred skapas av det. Ett bra citat tycker jag är *den som låter, är så själv, som den själv låter - inte andra/annan*... att alltid tänka på det, koppla till rätt person. För det blir felöversättningar, när någon som var som han, börjar översätta andra - till att vara och tänka - som honom själv. Och finns inte en enda sanning i något. Bara sin egentrodda verklighet i en egen värld för sig själv, helt utan varken grund eller fakta. Det - är riktigt skrämmande.
Fick sen höra att han gjorde likadant emot även andra senare. Men att han sökte hjälp sen och beteendeterapi - så det vart ju bra, att söka hjälp av sitt egna beteende.
Indianerna och så som det var förr - innan vi hade klockor. Då kom vi, när vi var klara med något. De red iväg till någon marknad eller ut på jakt eller vad det var - och återkom - när de var klara. Inte när en klocka sa ett visst klockslag. Och idag, är vi som slavar - under ett par tidvisare - och surar ihop om det inte är sekundrar och på minuten. Slavar under tiden. Det fanns inte förr. Telefon fanns inte heller. Och brev, post, det kom när det kom av brevbäraren. Idag går allt i rasande tempo. Och vi rycks med i det. Och skapar dåliga situationer som det då kan bli av det. Stress. Och stressar andra också då.
SvaraRaderaEgentligen - om någon väljer, att själv bete sig illa, så är det denne, som får leva med det själv. Varför lägga tid och fundering, på någon annans val och egna uppvisande med sin egna person? Att ha tillit till det. Släppa, och aldrig ta åt sig. Det mår man bättre av själv. Någon annans val, ligger hos någon annan. Tänker då på den person jag ovan beskrev. Jag tog inte illa vid mig, inte mer än - att jag blev som förutbestämt beskylld - och står där med stora påsar med både blåbär och kantareller och ett par glada vovvar efter helgen på landet. Och blir - misstänkliggjord och som anklagad. Hemskt! Av någon som i sin egna handling, varit otrogen av sin egna sjuka tro och egenskapade verklighet, och med en vän till mig - ja hon åkte dit pepparn växer. (Hon är likadan än idag har jag fåt höra av barndomsvännerna, hon går emellan andra par, finns inga spärrar för något alls) Svartsjuka, är en sjukdom. Och vad gäller henne, så sa hon redan för länge sedan, att hon var avundsjuk och på mig. Det är också en sjukdom att söka hjälp för. Hon går inom missbruksvården idag, hon förstår inte gränser socialt. Och hon har fått diagnos numer, det visade sig vara autism hon hade. Sociala svårigheter och alla egna ansvar. Hörde att hon gått emellan en ny familj och där det finns 7 barn hemmaboendes också. Och hon går hem till deras tomt och plockar ved hem till sig från deras vedtrave på deras mark. Och deras äldsta dotter sprang ut och skällde på henne, då hade hon sen sagt till andra - att hon tyckte det var en mycket ouppfostrad unge dom hade som inte kunde uppföra sig och hälsa mer trevligt. Och där står hon, på deras mark, och plockar ved ur deras vedbod, och bär hem till sig... *man tar sig för pannan*... och pappan där har hon en relation med, och ringer honom mitt i nätterna likaså, och anser det rätt att han kommer och lagar hennes skorsten och pumphus etc, emot natura. Frun hans - finns ingen hänsyn eller något alls till och ljugs inför. Hon var - en gammal barndomsvän till mig - men numera raderad sedan många år. Men jag får höra av andra som jag fortfarande har en del kontakt med. Hon har gjort många skador i sitt liv och sårat mängder av människor. Och är inte medveten om det - allt som händer - är alltid alla andras fel - hon var så redan för länge sedan. Jag fick nog och lämnade, hon är inte sund. Många till lämnade.
På tal om - verklig verklighet - och att förstå att agera verbal, och då kunna ställa frågor, först. Innan man skapar sig en egnatrodd tyst tänkt värld för sig själv. Att hantera språket rätt, ställa frågor. Ta reda på fakta först. Annars vet man inget alls. Och, att tala rakt. Allt blir fel och tokigt annars. Det är så här hon gör - bara glor och tror. Och blir heltokigt då runt henne av hennes sociala beteende som är fel.
Har tagit upp ett par exempel av hur fel det blir - av att skapa en egen tyst verklighet, som inte är en verklighet för någon annan. Bara egen tanke hos någon annan - som jag beskrivit i exempel om och anonymt. Barndomsvänner till mig.
Kram goa Anett - <3 /N
Tack så mycket för dina tankar kring detta!
SvaraRaderaVisst är det så som du skriver.
Kanske man inte heller ska glömma av att ett sådant beteende många gånger i grunden orsakas av en väldigt dålig självbild. Att man inte är värd mer än otrohet och elände.
Sedan är det säkert också så att många utnyttjar just det faktum att människor litar på. Det kan fylla en människas syften att få den andre att tro att han/hon inbillar sig ex otrohet.
Men det är lika illa att misstro en människa som är sann som att tro en människa som inte är sann.
Men i min värld så kommer allt igen. Skickar man ut lögner och svek så får man tillbaka lögner och svek, på ett eller annat sätt. Skickar man ut kärlek och tillit så får man tillbaka kärlek och tillit.
Hoppas du har ett gott liv nu med kärlek och tillit!