Utan kärlek dör jorden!

"Utan kärlek dör jorden" är titeln på en bok som står i min bokhylla. Jag tänker ofta på den meningen, för den är så sann. Inte bara ur ett reproduktivt sätt att se det, utan även att kärlek mellan människor har en så enorm kraft för överlevnad.

Ta kärleken från modern till sitt lilla nyfödda barn. Kärleken ger liv eftersom kärlek ger immunförsvar som i sin tur ger hälsa vilket i sin tur ger världen en ny invånare.
Kärlek mellan vänner kan betyda skillnaden på liv och död då vännerna står vid varandras sida i svåra stunder och peppar varandra till att hålla kvar livsandarna.
Kärlek mellan två människor, som partners, är något helt annat. Det innebär ofta att passionen är närvarande. Men det kan också vara en livslång kamratlig kärlek där man står upp för varandra i "nöd och lust".

Kärlek när den är som starkast övervinner allt, genomlider allt, uthärdar allt och är därigenom också sårbar.
Såg just ett program på Kunskapskanalen igår om hur kärlek sätter fart på våra endorfiner som ger outtröttlighet, immunförsvar och lyckorus. Men tydligen sätter kärleken också fart på "larm-knappen" fly eller fäkta-knappen alltså.

Genom att visa och känna kärlek så blir vi sårbara för faktumet att bli övergivna eller att kärleken inte blir besvarad. Bara tanken på att kärleken kanske inte är besvarad är plågsam. Att blotta sig och känna sig avklädd och ensam är smärtsamt.

Jag tror att speciellt kvinnor känner så. Och det i sin tur beror helt klart på det faktum att kvinnan är den som står där med risken för en graviditet (om passionen hittat fram). Kvinnan kan inte gå ifrån ett sådant problem, men det kan mannen.
Så om kvinnor är mer svartsjuka än män tycker jag är helt naturligt. Det handlar om överlevnad. Skulle kvinnan bli gravid och mannen överge henne så blir situationen väldigt svår.

Men jag tror också att kärleken triggar igång övergivenhetsrädslan/överlevnadsångesten. Den som ursprungligen startade när det lilla barnet kände att mamman var borta. Utan mamman - ingen mat. Ingen mat - inget liv!
Som vuxen blir kärlek utan sin älskade inget liv!

Jag höll en gång ett föredrag för en grupp människor med Fibromyalgi. Mitt budskap till dem var att söka och finna kärlek!
Det behöver inte nödvändigtvis vara kärlek till en annan människa, det kan vara kärlek till ett djur, till naturen eller till något annat. Men det viktiga är att KÄNNA kärlek! GE kärlek. För GER du kärlek så hjälper du dig själv till bättre hälsa. För kärlek ger mer än den tar!


Med mer kärlek kan världen bli en bättre plats att leva i!