Ingen positiv tok!

När livet är trassligt, när bekymren eller sorgerna hopar sig så förstår jag att man inte känner glädje inför allting, kanske inte ens någonting alls.

Det känns lite grann som att vi kastas mellan "kraven" på total lycka och bekymrens avgrund och att gränsen kan vara hårfin. Många gånger så är det just detta inbillade KRAV på att känna lycka inför allting som gör att lyckan verkligen lyser med sin frånvaro och de djupa tankarna kommer att kretsa kring att livet aldrig kommer bli bra och lyckligt som för alla andra. Det måste vara MIG det är fel på eftersom alla andra är så himla glada och positiva till allting.

Nej nej! Självklart är det inte så! Alla andra ÄR inte lyckliga. Men jag vågar nog påstå att alla KAN bli förnöjda. Till och med i den svåraste av stunder.

Jag ska berätta att när min älskade mor låg för döden hösten 2010 så fanns det perioder då jag "hatade" livet! Det gjorde så fruktansvärt ont så jag visste inte hur jag skulle stå ut. För att överleva så började jag "mata" mig med förnöjsamhet, tvångsmata mig med de små lyckorna som stod där precis bredvid mig trots allt det avgrundsmörka.

De sista dygnen i hennes kämpande var hon väldigt lite vaken. Endast någon minut då och då. Jag var hos henne hela tiden, jag såg henne tyna bort. Jag såg min allra bästa käresta vän försvinna framför ögonen på mig och jag kunde inte göra ett jota för att stoppa det.

För att inte bli tokig i den situationen så sökte jag saker att pausa med. Jag gick fram till blommorna och kände på de mjuka bladen, drog in den ljuva doften. Jag tände ljus och fylldes av ro. Jag läste snälla sms och brev, om och om igen, som skickats av människor som brydde sig. Jag gjorde riktig varm choklad med grädde i och kände hur magen blev varm.

Vad jag vill säga är att jag inte är en positiv tok!
Jag vet vad sorg är. Jag vet vad bekymmer är.
Men jag vet också att ingenting kan vara så mörkt att det inte finns något ljus där också. Det gäller bara att vilja se det.

Och när man känner glädje, förnöjsamhet eller lycka så gäller det att dra ur så mycket man kan ur det. Jag brukar tänka att jag tankar min energibank för senare uttag då jag kan behöva det.

Så! Var snäll mot dig själv! Tanka dig själv med de små lyckorna så ofta du kan för att klara av de motgångar som vi alla råkar på. Förnöjsamheten finns där - runt omkring dig - alltid!