Äntligen på rätt väg!

Sitter här och tänker på att det ena ger det andra.
Livet är precis som en promenad. Man tar ett steg för att ta nästa steg som ger ett tredje steg osv. Ibland tar man en paus och stannar upp, får tid för eftertanke och vila. Sedan tar man ett nytt steg!
Ibland kan man ta ett steg tillbaka och någon gång halkar man i diket. Men man tar sig upp igen, på ett eller annat sätt och så fortsätter man att gå.

Om man då är öppen för det som finns utmed vägen så får man så mycket mer innehåll i sitt liv. Man ser den ena blomman efter den andra. Och bortanför blommorna så finns ännu mer att upptäcka.

Jag har precis haft en fantatisk helg med människor som jag aldrig förut träffat förut, i verkliga livet. Vi sammanstrålade pga gemensamma intressen. Och allt började egentligen med att min älskade mor gick bort för ett och ett halvt år sedan. I och med det så var jag mer inne på Facebook, var mer öppen för kontakter.

Fick kontakt med en ung kvinna som kom att bli en stor pusselbit i mitt liv. Hon skakade om mig som om jag var en tillsluten flaska med kolsyra i och så brast det och allt liv i mitt puffade ut.
Genom henne fick jag "tillbaka" några stora intressen - att skapa/måla och ägna mig åt personlig utveckling och världen på "andra sidan".

Genom detta har jag fått massor av kontakter med likasinnade. Och det fantastiska är att de som jag har lärt känna nu också lär känna varandra och så vävs väven större och större till ett underbart vackert nätverk. Allt utvidgas, allt förstärks. Glädjen blir större, kreativiteten större, gemenskapen större.

Förnöjsamheten inom mig blir större och större för varje kliv jag tar.
Idag stannade jag upp lite, andades, smälte intrycken, kände in och konstaterade: Jag är äntligen på rätt väg!