Multipel Scleros MS

Från december 1989 har jag haft en rad diffusa symptom som oftast avskrivits som Fibromyalgi eller stress.

Så när jag den 1 september 2006 inte kände mina ben längre så var jag säker på att det var spända muskler som klämde till nervtrådarna ner i benen. Jag gick in på sjukhuset och bad läkaren om muskelavslappnande tabletter så kunde jag åka hem sedan.

Jag blev inlagd direkt och man konstaterade efter Magnetröntgen osv att jag hade sjukdommen MS. Efter 16 år av misstro så fick jag äntligen en diagnos. Det var en lättnad utan dess like!

Jag har sedan haft ett antal skov. Man kan ju kort säga att MS är inflammationer i hjärna och/eller ryggmärg som "äter upp" nervtrådarnas skyddshöjde som heter Myelin. När Myelinet fattas så går inte nervsignalerna fram riktigt som de ska. De kan haka upp sig eller utebli helt. Ungefär som en elkabel utan sitt hölje.

Ofta kan kroppen kompensera detta genom att använda andra nertrådar eller områden i hjärnan, men till slut så går inte det heller och man blir långsamt mer och mer funktionshindrad.
Jag har väl tur för jag tycker inte att jag är så hårt drabbad. Jag kan oftast klara mig själv. Men får perioder/skov då jag inte kan gå alls och måste ha en del hjälp.

Jag ska inte prata mer om just min sjukdom utan det jag ville komma till är att inget ont som inte har något gott med sig. Jag har blivit tacksam för så otroligt mycket mer saker i mitt liv än jag var förut. Jag är faktiskt lycklig varje dag som jag vaknar och kan gå själv, klara mig själv och för att inte tala om när jag kan promenera ner till sjön själv (300meter).

Jag har insett att livet är NU!
Då har redan passerat och imorgon vet man ingenting om.
Livet är här och NU. 

Jag fångar inte dagen, jag fångar stunden!