Bekräftelse eller motstånd?

Jag finns ju på Facebook som så många andra. Där måste råda en "god" ton, annars falerar hela idén. 

Men kan man då "säga emot" en annan eller ha en annan åsikt utan att man "förstör" den goda tonen?

Jag har länge funderat på hur människor egentligen tänker när de ställer frågor. Vill de verkligen ha ett ärligt svar, eller vill de bara ha bekräftelse på det som de redan tycker? Ok ett ärligt svar kan ju vara en bekräftelse också.

När jag gick i teaterskola hos Tomas Funck som åtta åring så tyckte jag inte att jag fick tillräcklig konstruktiv kritik. Jag skrev till TV för jag ville spela riktig teater där man fick kritik. 

Senare på en av lektionerna hos Tomas så fullkomligt bombaderade han mig med negativ kritik. Till slut så blev jag ledsen. Jag insåg att allt jag gjorde var fel!

När lektionen var slut så frågade han mig om jag hade fått tillräckligt med kritik nu. 

Ibland kanske man växer mer med lite glada tillrop... trots allt!

Men det finns också situationer där man blir starkare i sin övertygelse när man får motstånd. Min son fungerar på det viset. Han vill ha motstånd för att testa sin övertygelse. Så kan det vara. Precis som att man kan backa om man får motstånd. 

Hur som helst. Jag har förstått att det inte alltid är så populärt att säga vad man tycker om det skulle gå emot "strömmen", då förstör man den goda tonen. Hellre tyst än ärlig alltså.  Lustigt hur det kan vara!