Båtliv

En "bank" att leva på!

Jag är så gott som uppvuxen på sjön. Redan vid tre veckors ålder så åkte vi ut med en liten båt med snurra bland Bohusläns sköna klippor och sandstränder. Jag lärde mig tidigt att plocka sjöstjärnor och maneter. Det var så festligt när manterna gled mellan fingrarna. Jag älskade att klämma tången så det sa puff.

Ja så flyttade vi till Stockholm och mina föräldrar skaffade en "riktig" båt. En Ockelbo 18. Det var lyx att ha en båt med en kabin!
Min far satte mig vid ratten så tidigt som det bara var möjligt... dvs så fort jag kunde se över ratten. Han drillade mig i allt han kunde. Hur man läser väder, hur man läser sjökort, hur man läser vattnet. Det är en konst! Och jag är så innerligt tacksam för att ha lärt mig detta. För utan det så skulle man vara ställd om tekniken med plotter, GPS och annat elektroniskt skulle falera eller gå sönder. Jag är trygg på sjön, för jag blir aldrig ställd!

En annan sak som vi roade oss med, min far och jag, var att kunna allt om alla båtar vi mötte. Löa (längd över allt), kölvikt, totalvikt och naturligtvis fabrikat och modell. Jag kommer fortfarande på mig att försöka komma på sånt när jag ser båtar ute på fjärdarna. Går under rubriken oviktigt vetande, men kul är det!

När jag började få mycket smärtor för 15-20 år sedan så beslöt vi (maken och jag) att sälja båten, då en Orrskär 27 och inrikta oss på husvagnsliv istället. Det var mer praktiskt, speciellt med en massa barn och hundar med på semestrarna.

Men så fick jag mitt besked om MS som förändrade mycket av mitt tänk. Och förra året så skaffade vi båt igen.... inte trots min MS utan tackvare den!!! Vill ta vara på livet så länge benen bär. Livet är här och NU!
Och det gäller att göra upp en "bank" av sköna minnen att kunna njuta av när kroppen inte längre tillåter så många fler fantastiska upplevelser ute i verkliga livet.