måndag 23 januari 2012

FÖRNÖJSAMHET
De senaste åren i mitt liv har varit svåra med många sorger. Människor och djur som avlidit, eller varit sjuka och min sjukdom som gör sig påmind emellanåt. För att inte bli skvatt galen har jag format min egen överlevnadsstrategi. Den heter "Förnöjsamhet".

Människor söker lyckan i allt! Man ska vara lycklig i sitt liv annars är man MISSlyckad. En sådan stress! Allt kan inte vara lyckligt och framför allt så behöver inte lyckan vara så stor för att man ska må bra. Har man förnöjsamhet som en grund så kan man krydda på med lite lycka emellanåt, då blir den desto mer njutbar!

Jag söker de små lyckorna för de finns i vardagen, runt om oss hela tiden. Det gäller bara att öppna ögonen. Att lära sig att uppskatta sådant som man tidigare tog förgivet som ex att kunna gå, att kunna borsta sina egna tänder, att kunna laga sin egen mat osv. 

Även i den svåraste stund kan man lära sig att känna förnöjsamhet. När min älskade mamma låg på sitt yttersta och livet var innerligt svårt och mörkt och för att klara det så sökte jag förnöjsamhet. Jag tittade på alla vackra blommor i rummet, jag blundade och drog in den ljuva blomdoften. Jag var förnöjd över att hon hade bra personal runt sig, att vi kunde känna oss trygga. Jag var förnöjd över att jag hade mina nära och kära som tog hand om annat runt om mig så att jag kunde ägna min mamma 100% av min tid och uppmärksamhet. Jag tände ett ljus på kvällarna och var förnöjd över att kunna skänka henne lite "mys" den sista tiden.

Ja så har jag gjort för att klara av allt svårt!
På kvällen så summerar jag varje dag genom att räkna upp minst fem saker som jag känt förnöjsamhet över. Det kan vara allt från att himlen varit blå, att någon ringt, att jag ätit något gott, att hunden och jag har haft en gosestund osv osv

Förnöjsamhet, de små lyckorna i min vardag är mitt sätt att leva, överleva!


Ha´re bra!


2 kommentarer:

  1. Det är så beundransvärt med människor som dej Anett.Flera skulle behöva tänka som du så skulle det vara flera som var mer nöjda med sin vardag.Många stressar livet ur sej pga alla måsten som dom tycker att dom har.Släpp dom och gör det man känner för själv och strunta i vad alla andra tycker och tänker att man ska göra,vara på ett visst sätt för att man ska passa in etc.Jag lever så själv och har gjort ganska länge,jag struntar faktiskt i om det inte passar omgivningen för jag är som jag är och skulle det inte vara bra så behöver dom människorna inte umgås med mej.Jag klarar mej utan dom.Tror att du är lite så också.En stark person och det är bra.Birgitta på Blidö

    SvaraRadera
  2. Tack Birgitta för fina ord!

    SvaraRadera