Vi tänker på dem som levt
Men vi lever med dem som finns

Allhelgona!

Tid för eftertanke, tid för minnen, tid för att hedra dem som gått här på jorden och kämpat. För visst är det mycket "kämpa" även om vi kan ha mycket njutning av livet också. Men alla måste kämpa för att överleva, för att leva och förhoppningsvis uppleva.

Jag tillhör ju dem som ogillar att denna helg blandas ihop med Halloween. För mig är Allhelgona en helg för stillhet och frid. Jag tänder ljus och minns. Jag tackar dem som funnit i mitt liv och tackar för det som de givit mig - även om jag just då kanske inte alltid förstod att jag skulle ha nytta av det. 

Många går och ältar saker de varit med om som barn eller ungdomar. Vissa kan förpesta hela sina liv genom att spy galla över vad som en gång hänt.
Ingen är förskonad från svårigheter! Det är bara sorten och graden av svårigheter som skiljer oss åt.
Vi kan då välja att låta detta inverka negativt på våra liv, eller så väljer vi att hitta något i eländet som vi kan ha nytta av.

Jag väljer att plocka ut allt som jag har lärt av. Trots allt så är det ju så att allt jag varit med om har bidragit till den människa jag idag är.
Så jag tackar alla dem jag mött på min väg. Jag tackar alla som funnits i mitt liv, som tänkt gott, som handlat efter det som de trodde var rätt. Jag tackar för alla fina minnen, alla upplevelser och traditioner som jag fått och lärt mig uppskatta.

Men..... Jag kan inte fastna i vare sig sorgen över de som funnits här eller i dåtiden. Jag måste leva för dem jag har i mitt liv idag, för dem som kommer i min väg och för mig själv. 

Det är den enda uppgift jag har - att leva det liv jag fått! Och göra det så bra jag kan!



Bara tillsammans kan vi göra världen till en godare plats att leva i!