Rätt att släcka ett hopp?

Min mor var just opererad. Läkarna sa till mig att hon hade 2 eller max 3 dygn kvar att leva.
Mamma ville inte veta något men hon förstod. Så tar hon min arm vi ett tillfälle och tittar mig rakt i ögonen och säger:
- Anett, jag är inte redo än! Jag är inte redo!!!
- Ok, svarar jag, då kämpar vi mamma!

Efter ett par timmar så kommer en läkare och vill prata med mig, utanför rummet, i korridoren. hon förklarar att eftersom mamma är så dålig så kommer de inte hjälpa henne med vare sig antibiotika eller upplivningsförsök.... för till vilket liv skulle de rädda henne till? Hon hoppades att jag skulle förstå detta beslut och skriva på ett papper att det är ok, de hade ju dessutom redan avslutat antibiotikan så.....

Jag tittat på henne och känner att jag blänger på henne som om hon pratat grekiska och svarar henne:
- Ni gör precis allt ni kan för att hålla henne vid liv för hon är INTE REDO ÄN! Ni sätter in en påse antibiotika av värsta sorten precis i detta nu! Förstår du??? NU!

Min mamma levde i exakt 21 dagar till! DÅ var hon redo och vi hade fått prata en massa och gå igenom en massa. Hon hade fått prata med alla hon ville prata med, hon fick hälsa alla hon ville hälsa osv osv.

Ja så har jag andra exempel på där läkare sagt att prognosen är den värsta tänkbara och att hoppet i princip är ute, men där människan idag lever ett högst normalt liv. Tom blivit helt friskskriven!

När jag var 24 sa läkaren att jag aldrig mer skulle kunna arbeta. Jag arbetade i nästan 20 år till. Då fick jag min MS-diagnos och man sa att jag inte skulle kunna gå mer. Idag kan jag iaf periodvis gå utan rullatorn.

Jag känner en ung man 25 år gammal som för fem år sedan blev dömd till att inte leva längre än max ett och ett halvt år. Han lever idag och säger att han fortfarande inte tänker ge upp!

Kände en annan man. Han skulle ha dött inom ett halvår. Han ville inte och levde ett bra liv efter ett år. Då ringer han mig helt desperat: - Anett, de ger upp på mig! De säger att det inte finns något mer att göra.
Resultatet blev att han bokstavligen la sig ner och dog tre veckor senare.

Jag bara undrar, med vilken rätt har någon, en läkare i dessa fall,  att döma ut en människas chanser för överlevnad ? Med vilken rätt har någon överhuvudtaget att släcka en annan människas livsgnista, tro och hopp??

I vissa fall måste en läkare ed berätta hur prognosen ser ut. MEN det gäller att göra det utan att släcka ett hopp, utan att faktiskt bokstavligen ta livet av en människa.



Bara tillsammans kan vi göra världen till en bättre plats att leva i!