Jag  är  känslor!

Känslor kan uttryckas på olika sätt, beroende av hur vi förhåller oss till de känslor vi har och de uttryckssätt som vi lärt oss att använda, vilket i sin tur beror på vad vi lärt oss är ok att använda osv.

Många tycker att jag kan vara väldigt intensiv när jag åtar mig något eller vill visa något eller känner väldigt starkt för något eller någon.
Men det är sådan jag är och då känner jag att jag lever.

Jag ÄR både sorg och glädje!
Jag kan känna kärlek likaväl som smärta. Och jag tror faktiskt att kan jag känna mer glädje och lycka genom att jag också kan känna att jag är ledsen eller besviken ibland.

Det lustiga (eller sorgliga) är att det många gånger inte är ok att varken känna det ena eller det andra. Kanske det är väldigt svenskt detta att inte skratta högt, inte gråta så det syns osv. Människor blir nästan rädda av att jag visar att jag är ledsen eller tvärtom översvallande lycklig.

Men jag är känslor! 

Och jag kommer fortsätta visa känslor!

Jag kommer fortsätta låta min medmänniskor veta vad jag tänker och känner. Är jag ledsen för något så kommer jag fortsätta tala om det - hur ska andra annars veta?

Och tycker jag om någon, blir lycklig av någon, känner kärlek för någon så kommer jag tala om det också för jag är glad över att jag kan känna, och jag vill dela de glada känslorna för att de ska sprida ljus och kärlek vidare i vår värld.

Dessutom - kärlek och kärleksfulla gärningar är det finaste man kan ge en annan människa.
Vi kan inte ta med oss varken prylar, kropp, kroppslig njutning eller pengar när vi går vidare. 

Men det vi fyllt själen med, det följer oss för evigt! 

Så fyll dig själv och andra med glädje, ljus och kärlek!

Så blir världen en bättre plats att leva i!