Finns jag?

Jag har hört så många gånger att vi är inget samtidigt allt och jag har bara inte fattat.

Igår kväll läste jag en bok som jag fått låna där det stod att vi är alla de intryck vi fått genom livet.
Sant! Det är väl självklart. Detta har jag också bloggat om... att vi är ett resultat av det liv vi levt.

Men sedan hade jag en uppfattning av att "jaget" fanns där inne och bara väntade på att få komma ut och så blir man den man "egentligen" är.

No no! Enligt boken så är vi alla delar av det stora. Så mitt "jag" är bara en del av "alltet". Detta gör att vi både är "ingenting" men också "allt". Det finns inget som är "jag"! För allt det vi tror är jag är ett resultat av intryck vi tagit in. Det finns inte ens en inre kärna som är "jag" eftersom den också påverkats och formats av något. Så det som är kvar där som en kärna är det som är en del av alltet.

Eftersom alltet har allt, har all information, har all kunskap osv så är vi också allt eftersom vi är en del av det.

Jösses, känner hur min hjärna fortfarande loopar i dessa tankar!
Men visst kittlar det skönt att fundera?

Det jag kan känna är ju att om det nu är så här så kan man skippa allt som heter prestationspress. För om vi inte är, utan vi är allt, så har vi ju allt utan att behöva visa att vi är.


*ler*