Inget elakt i mig!

Ibland undrar jag hur världen egentligen är. Är människor så elaka mot varandra att alla dras över en kant, att alla är förtjänta av att misstänkas vara elaka, ha elakt uppsåt osv?

Jag har aldrig trott på elaka gärningar eller hämnd, faktiskt aldrig.
Som barn förstod jag aldrig varför andra var elaka mot varandra och jag förstod definitivt inte varför jag mobbades. Det gjorde ont i mitt hjärta.

På rasterna gick jag upp på ett berg i närheten och bara satt av rasterna där helt enkelt. Berget var min kompis!

Senare i livet då försmådda väninnor hämnades på sina ex eller jag såg annan hämnd eller elaka gärningar så förstod jag att jag inte trodde på själva idéen. Tvärtom så var jag övertygad om att det som skickas ut i medveten elak handling alltid kommer komma tillbaka på ett eller annat sätt.

Visst kan jag efter vissa gränser säga saker som kanske kan göra ont men det är isf alltid med en god tanke bakom. Man har ju ibland vissa beteenden som man inte själv är medveten om. Ibland så kan man behöva påminnas eller uppmärksammas på vilka dessa är och hur de genererar konsekvenser. Och har jag en vän som ställer till det för sig tillräckligt många gånger så kanske jag tar bladet från munnen och berättar. Inte för att vara elak, tvärtom för att hjälpa. Alltid med goda intentioner!

Inte ens den man som jag var fast med i elva grymma dagar då jag bara var 16 år gammal och som hade för avsikt att sälja mig till ett arabland när han var färdig med mig..... inte ens denne man kan jag känna hat till eller önska elakheter mot. För jag VET att han kommer få igen, kanske redan fått det.
Faktum är att denna händelse tvärtom ledde till att jag träffade den man som jag sedan fick min underbara son med.

Så nej jag önskar ingen något ont - INGEN! Har aldrig gjort och kommer aldrig göra därför att jag har en tro, en övertygelse om att universum sköter medvetet elaka gärningar per automatik och att allt kommer igen.


Tillsammans kan vi göra världen vackrare och snällare!