Hur blir vi vad vi är?

Precis just nu när du sitter här och läser detta... fundera på hur du blivit den du är just nu på denna punkten i detta livet.

Så som jag ser det så är ju hela livet det som skapat oss till det vi är i detta nu. En lång kedja av erfarenheter och intryck från vår barndom tills nu. Föräldrar, syskon, släkt, grannar, vänner, skola, relationer.... sorger, bekymmer, trauman, glädjeämnen, uppleveser av olika slag... ja allt vi tagit in har på ett eller annat sätt format oss.

Antingen så har vi tagit saker till oss eller så har vi revolterat och stött vissa saker ifrån oss. Men allt har påverkat oss till att bli den vi är i detta nu.

Så hur mycket av dåtiden, dvs hur mycket av våra erfarenheter kommer påverka oss i vår framtid? Hur många tankar, hur många av våra beslut och hur mycket av det vi säger kommer egentligen från vår dåtid?

Man kan vilja ändra på sitt liv! Man kan vilja ändra på sina tankar. Och man har möjligheten att göra det! Men när dåtiden och ens erfarenheter ringer med varningsklockor därför att en tidigare situation inte slutade väl, då krävs det mer än vilja att komma förbi det. Då kan man behöva hjälp.

Det är sällan av elakhet som människor reagerar på underligt sätt, det handlar oftast om att en känsla omedvetet triggats igång pga något som påminde om något som hänt.

Jag skulle säga att rädslor styr en förvånansvärt stor del av våra liv! Och rädslorna bottnar sig nästan alltid i gamla erfarenheter. Svek och lögner är väl det som sitter allra djupast i oss. Tror alla innerst inne är rädda för att bli sviken och bedragen för det finns ingen stund i livet då kan känner sig så naken och sårbar som då.

Att bli vis av erfarenheter är ju en sak. Då drar man nytta av även det svåra man varit med om. Men när erfarenheterna börjar lägga krokben för relationer osv då är det värre.

Problemet är ju att se skillnaden på vad som är då och vad som är nu. Kanske är nu precis som då, men det kan också vara på ett helt annat sätt. Men när man inte vet, inte har fakta, utan bara har en magkänsla (av erfarenheter?) och fragment av sanningen, då är det lätt att rädslan tar över och skapar en sanning av något som kanske inte ens finns.

Frågan är om det alltid är bra med erfarenheter?
Men de kan ju också skydda oss från att göra oss illa. Bränt barn skyr elden heter det ju och jag tror det ligger väldigt mycket i det uttrycket. Har något gjort ont en gång så vill man verkligen verkligen inte dit igen!!!

Så döm inte någon som reagerar konstigt, utan förstå att det ligger en orsak bakom det hela. Kanske finns där en rädsla som snabbare går över om du hjälper till, ger stöd och kärlek. Det kanske kan vara den tryggheten som får den erfarenheten att ändra skepnad. En skepnad som kan påverka hela framtiden!

Vi kan använda oss av dåtiden, men måste leva i nuet för att skapa den framtid som vi vill leva i!
Tillsammans kan vi göra välrden till en bättre plats att leva i.