Tack vare Facebook!

Det finns många som fnyser åt faktumet Facebook. Jag har hört många som i en nedlåtande ton säger ordet Facebook. Det finns de som i riktigt starka ordalag säger att de aldrig kommer sätta sin fot där, att det bara är skräp och elände.

Just därför måste jag få berätta!

År 2004 kraschade min värld. Jag klarade inte av att ta in intryck, min hjärna orkade helt enkelt inte med ljud och ljus. Livet blev en pina. Tv var inte att tänka på. Jag flyttade ut till landstället för att få ro från bilar, bussar, tåg och flyg. Två år senare kunde man konstatera MS (Multipel Scleros) inflammationer i både hjärna och ryggmärg.

Jag blev isolerad!
Naturligtvis försvann många vänner eftersom jag inte orkade träffa dem. Mitt värde på arbetsmarknaden försvann. Jag visste knappt vem jag var längre.

Så för några år sedan så tjatade mina brorsdöttrar på att jag skulle gå med i Facebook.
Jag!!??? Gulligt tänkte jag, men inte jag. Varför skulle jag göra det?
Hur som helst så blev det så men lite hjälp av sonen då som vanligt.

Jag började så sakta hitta intressanta grupper där man kunde prata om ditt och datt. Jag fick nya vänner och jag kunde öva upp min motorik med hjälp av spel. Till och med min då 80-åriga mor tyckte att detta var något bra för mig.

Nu blomstrar mitt liv på ett sätt som det inte gjort på många år.
Jag har fått nya vänner som saknar mig om jag är borta från FB mer än ett dygn. Vem av mina andra vänner skulle gjort det? Jag har vänner nu som uppskattar mig för den jag utvecklats till att bli.

Jag har träffat människor som bokstavligen förändrat mitt liv.
En som uppmuntrade mitt målande så jag kom igång igen efter många år. Och nu har jag flera bokade utställningar på gång. Senast idag bokade jag en i juni nästa år!


En annan gav mig tips om en ny behandling mot MS. Jag har nu gått på den i flera månader och orkar resan mer dvs sover mindre så jag får längre dagar och får mer tid att uppleva livet.

Jag har hittat mitt "kall" här i livet - att hjälpa människor att bl.a känna förnöjsamhet istället för att bara jaga den stora lyckan och därmed missa alla de fina små lyckorna som finns runt omkring oss hela tiden. Sådant som man många gånger bara tar för givet. Jag hjälper människor att må bättre.

Jag har nu också träffat många av mina Fb-vänner i verkligheten. Jag har fått ett umgänge, jag har fått intressen. Jag har fått uppgifter i livet igen. Uppgifter som jag klarar av och vänner som tar mig för den jag är numera, med vissa handikapp osv.

Så mycket som jag fått tackvare Facebook! Så mycket som jag aldrig hade kunnat få på annat sätt med tanke på de omständigheter jag lever i, med en kropp som inte alltid vill, en ork som ovarnat tryter osv.

TACK Facebook!

Tillsammans kan vi göra världen till en bättre plats att leva i!