Actually - my space!

Flyget från sverige var försenat tre timmar pga dimma i London. Så istället för att komma till NY så blev det en liten tripp till Chicago istället - med den här maskinen!

Hur som helst så var det skönt att ha fått en plats och äntligen kunde komma iväg efter några timmar av väntan på Heathrow.

Vi kliver ombord, slänger upp bagage i hyllan ovanför och den lilla ryggsäcken så gott det går framför fötterna. Vi sitter på de två mittre platserna av fyra och dessa säten bärs nämligen inte upp av mer än fyra stöd så två av stöden kommer just framför fötterna på de två mittre sätena. Lite knepigt då att få plats med både fötterna och packning. Men vi är glada att överhuvudtaget komma iväg!

Så kommer det en stor amerikansk dam och sätter sig bredvid mig. Hon är mycket upprörd över att ha fått byta plats pga en barnfamilj som ville sitta tillsammans.
Efter en liten stund trycker hon undan min fot med sitt bagage så jag får sitta med den i luften. Jag trycker då sakta tillbaka den så att jag får tillbaka mitt fotutrymme.

Plötsligt så vänder hon sig mot mig, tittar på mig och på fotutrymmet och säger:
- Actually, this is my space!

Jag blir lite förvånad över att hon tyckte att hon skulle ha halva mitt fotutrymme och förklarar att man har det utrymmet som är i linje med sin stol oavsett hur stolarna är monterade i golvet.
Damen blir tyst, funderar en stund och drar sedan irriterat undan sin väska från mina fötter.

Detta med "my space" har fått en större innebörd ju mer jag tänker på det.
MY SPACE! - MITT UTRYMME!

Jag tror det är enormt viktigt, iaf emellanåt att vi känner att vi har ett eget utrymme.
Min fd svärfar sa en gång att människan inte var skapt för att bo tätt inpå varandra, att det var detta som var orsaken till så många problem och meningsskiljaktigheter mellan människor.

Själv har jag ju "rymt" ut på landet, för att få lugn och ro. För att kunna andas och få livskvalitet då min MS inte fungerar så bra med många intryck och en stressig miljö.
Så för mig betyder detta med eget utrymme enormt mycket!

Jag behöver också ensamtid, det är också ett sorts eget utrymme. Att få göra saker i min takt, på mitt sätt, när jag vill och kan.
Det är hela hemligheten med att jag numera kan leva ett bättre liv rent socialt. Jag har utrymme att hämta nya krafter.

Så oavsett hur denna kommentar kom till, så har den en väldigt viktig innebörd - vi behöver alla ett eget utrymme. Hur det ser ut och tar sig uttryck är individuellt för varje person. Och om vi kan ge varandra lite utrymme, förstå vikten av det så tror jag vi alla skulle må en hel del bättre.

Så tillåt er ta egen plats! Tillåt er säga:
Actually - this is my space!