Ofödda barns rätt?!

Min mor var 37 och min far var 47 när jag kom till världen.

Jag var 25 då min far hastigt dog. Vi hade inte hunnit få en vuxenrelation utan kämpade fortfarande med vår relation. Innan han dog hade jag brutit kontakten under en period. Jag var arg, arg som en 20-åring kan vara.

För ett litet tag sedan hittade jag ett brev där han skrev att jag aldrig skulle klandra mig för mitt beslut att inte träffa honom. Han förstod att det var en period, han hade också varit ung och hetlevrad.
Jag satt med brevet i handen och grät så jag hulkade. Vi fick aldrig chansen att hitta tillbaka till varandra. För innan dess stod det plötsligt två civilklädda poliser utanför dörren och frågade om min far hette Arne.
- NEJ! Skrek jag och låste in mig på toan... för jag förstod. Jag förstod att jag aldrig fick chansen igen!

Sedan levde min mor tills jag var 46. Vi fick många fina år, men jag kände mig alldeles för ung för att mista henne då. Vi hade ju så mycket kvar. Nu när jag inte hade småbarn längre, nu när jag hade tiden, det var då hon skulle haft orken att uppleva saker med mig. Det var då vi skulle gjort en massa saker som jag kunde samlat i min minnesburk att ta fram när hon var borta.

Jag hade mist mina två föräldrar då jag var lika gammal som de flesta är när de mister sina mor- och farföräldrar. Jag fick aldrig uppleva mina farföräldrar för de var redan borta när jag anlände.

Jag kan bli så fruktansvärt upprörd när "äldre" människor skaffar barn, oavsett om det är planerat eller misstag. I min värld, som mist mina för tidigt, så är det endast en egotripp - ja jag vet jag är hård nu! Men så ser jag det. Det har ingenting med möjligheten till föräldrars kärlek att göra, för kärleken kan inte - hur stor den än är - ta bort det faktum att äldre föräldrarna kommer dö långt tidigare än de borde. Det är inte för barnets skull, utan det är för de vuxna människornas skull som de sätter detta stackars barn till världen - i full medvetenhet om att det kommer mista sina föräldrar för tidigt.

Överhuvudtaget är det en egotripp att skaffa barn, för barnet har ju inte tillfrågats! Visst det handlar om fortlevnad, men låt då de unga sköta den biten.

Att skaffa barn när man själv borde ha barnbarn är helt enkelt oförlåtligt, det är endast en egotripp! Ingenting som har något med barnet att göra - ingenting!