Måste man vara två för att inte vara en(sam)?

Detta år 2020 har sannerligen varit ett förändringens år. Gamla sociala mönster har fått ändras och vi har fått hitta nya sätt att umgås på.
Människor har blivit uppmanade att bara träffa sin familj på ett nära sätt. Det har pratats mycket om det.... familjen. Som om alla hade en. 

Men för ensamstående... ensamboende människor - vem är deras familj?
Är det bara människor man bor med? Eller en människa som man kallar sin partner? Barn som är utflugna? Eller kan man kalla vänner för familj? Måste man överhuvudtaget ha en familj?

På senare tid så har ensamlevande människor faktiskt fått kalla ett mindre antal vänner för familj och kan alltså umgås med dem. Så fint!

Men vad är man om man är "ensam". Måste man vara två för att inte vara ensam? Man kan ju vara under samma tak med en människa men ändå känna sig ensam. Så... när är man ensam? Är du ensam trots att du har ett husdjur?

Är ensam dåligt? Det känns ju onekligen så i många vanliga samtal och texter man läser. 
Ensam är ledsen, ensam är svag, kanske övergiven.... en stackare helt enkelt.
Jag tror man måste skilja på vald ensamhet och ofrivillig sådan. För vald ensamhet kan vara ljuvligt, en frid, en möjlighet att upptäcka nya saker i livet. Ja ensam kan vara bra, väldigt bra.

Men jag tror dock att många känner ett tryck från samhället. Man vill ju inte vara en stackare. Även om det så där i grund och botten är rätt skönt med ensamliv så vill man ju vara två också, liksom. Eller?
Ja en "stackare" blir ju inte heller bjuden på parmiddagar. Men är ju "ensam". Det blir konstigt med ojämnt antal runt bordet om inte annat.

Och apropå det! Vi har ju inte fått äta tillsammans detta året så kanske har detta med jämnt antal runt bordet börjat tona bort. Ja för det vore ju skönt. Man kan ju faktiskt träffas ett gäng människor av både par och ensamlevande och ha hur trevligt och roligt som helst. 

Ja det finns många tankar kring detta. Men jag tror på att var och en måste hitta svaret inom sig själva, utan röster utifrån, utan normtänket. 
Jag tror faktiskt att detta med Corona kan hjälpa till att ändra normer - vad är ensamt och vad är familj? Måste man leva precis som vi alltid gjort? Nej precis det är det vi inte längre kan. Vi måste öppna upp för ett nytänkande kring hur vi lever och umgås. Att vi kan leva på många alternativa sätt och att det är ok. 


Var rädda om er därute!
Tillsammans gör vi världen till en bättre plats att leva i!