Vad minns vi?

Inbrottstjuvarna bröt upp mitt lilla skrin med anteckningar från ungdomsåren. Jag samlar ihop dem, ett för ett. Läser dem ett för ett, och börjar minnas saker som jag vet är sanna, men som inte funnits i min verklighet de senaste 20-30 åren.

Jag vet ju att man kan förtränga svåra minnen. Men att man väljer att förtränga även det som var väldigt bra, det trodde jag inte att jag själv gjorde.

Vi har pratat mycket, i en grupp på Facebook, om vad en människa egentligen minns. Vad som är möjligt att minnas och vad som är sant av det man minns.

Detta som nu hänt är en bekräftelse på detta att vi tror vi minns saker, men det är egentligen bara fragment och i vissa fall rena fantasierna.

Jag har läst och läst och inser att vissa saker från min ungdom var värre än jag numera har en känsla av. Medan andra var mycket bättre än jag numera har en känsla av.

Kanske något att tänka på, att det man tror man minns inte alltid är så som man tror och kanske inte alltid vara så tvärsäker på saker och ting som hänt. För det är alldeles möjligt att det egentligen bara är fragment av sanningen och resten är en egengjord fantasi.


Med förståelse för livets vinklingar kan världen bli en bättre plats att leva i!